Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-256
(tor* som örnar, oeta satte sig Tid dammen? rand, der de lekte med hvarandra;
derefter afkläddte de sig sin fjäderhamn och hoppade ned I vattnet, och sif de voro tre
flickor, skøna som månar, hvilkas jemnlikar Bjanschah aldrig hade sett i sin lefntd.
Sedan de badat en stund, stego de åter upp nr Tattnet ocb började lustvandra i
trädgården. Djanschah var nätra att förlora sitt förstånd, när han såg dem i at! dens
fägring; han sporde dem till, hvilka de voro. Dåsade den yngsta Ibland dem: vi
komma Ifrån Guds rike för att lustvandra en stund i denna park. DJanschah stod
hftpen, men yttrade slutligen: haf förbarmande med mig ocb mitt tillstånd; min
lefnad har redan varit rik på lidanden; men jungfrun svarade: jag kan icke hjelpa dig;
gack dina färde! — Då brast Djanschah i tårar, ty hans hjerta var redan upplöst it
kärlek och trånad.
Bela natten stadnade flickorna qvar och lade sig att sofva icke långt ifrån
Djin-scbab, om hvilken ingendera af dem tycktes bekymra sig det ringaste. Först pi
morgonen påtogo de sina fogelhamnar ocb flögo derifrån. Imellertid bade sbefkh
Nasr slutat mönstringen med foglarna och redan vidtalat några bland dem att ledsaga
Djanschah hem; ban sökte nu konungasonen öfverallt för att meddela honom dcnni
underrättelse, men kunde icke finna honom. Slutligen föll det honom in, att
Djanschah icke åtlydt hans tillsägelse, och han fann honom också ganska rigtigt liggande
vanmägtig utanför slottet. Nasr återkallade honom till sans och förebrådde honom i
milda ordalag för bans olydnad; men Djanschah tänkte icke på annat än flickorna,
som visat sig för honom i dufvobamh, och viHe nödvändigt veta, hvilka de voro.
Sheikb Nasr svarade, att de voro döttrar af andar, hvilka en gång hvarje år kommo
dit för att bada i lustgården; men hvar de hade sitt hem visste han icke, utan rådde
han Djanschah att icke mer tänka på flickorna, hvilka för alltid skulle bli oåtkomligs
för honom, utan i stället låta foglarna föra sig till sitt hemland. Hen hellre ville
Djanschah dö ån nu begifva sig hem; han bad sheikben på det bevekligaste att 1
stadna qvar och förklarade sig tillfreds, blott han finge se jungfrurna en gång hvarje
år. Sheikh Nasr gaf honom ändtligen tillåtelse att qvarstadna ännu ett år; nlr då
jungfrurna komme och hade lagt irrån sig sina kläder för att bada i dammen, skulle
Djanschah stå på lur och i hast rycka till sig dens kläder, som behagade honom
mest. — Då, — fortfor sbeikhen, — skall den, hvars kläder du tager, med IJufri
ord och rörande Stämma begära sin fjäderskrud tillbaka af dig; om du uppfyller
hennes bön, så kan du icke mer binda henne vid dig; ty så snart hon fltt sin
fjäderhamn på sig, flyger bon bem, och du ser henne aldrig mer; men tager du hennes
klädnad och behåller den, tilldess jag kommer tillbaka från sammankomsten med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
