Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-258
I tre månader lefde Djanschah med srn gemål hos sbefkh Na sr, tilldess
Schem-siah en dag yttrade sin önskan, att de skulle begifva sig till Kabul för att der
högtidligen förmälas med hvarandra. Djanschab meddelade denna hennes önskan åt
sheikb Nasr, som bad honom efterkomma densamma och sade honom, att nu kunde
han tryggt lemna henne hennes fjäderskrud, ty hon skulle icke öfvergifva honom.
Djanschah gjorde så, och när Schemsiah iklädt sig skruden, bad bon Djanschah stiga
upp på sin rygg, erhöll af Nasr underrättelser om landet Kabujs läge, tog afsked af
sina systrar, hvilka hon bad i hemmet berätta hvad som vederfarits henne med
Djanschah, och flög derpå bort med honom. Så snabb var hennes flygt, att hon på tvänne
dagar tillryggalade tretio månaders väg, och när de slutligen stadnat på en härlig slätt
i landet Kabul, ville lyckan, att de der skulle mötas af tvänne konung Tiphanu»’
mamluker, bland hvilka den ena var den, som blifvit qvarlemnad att vakta bästarni,
när Djanschab steg i båten att förfölja gazellen. Mamlukerna kände, genast igen
konungasonen och skyndade att om hans ankomst underrätta sin herre, som i
början icke ville tro det glada budskapet, att hans son vore återkommen, men derefter
med hela sitt hof begaf sig dit, der Djanschah och Schemsiah befunno sig samt i
högtidligt tåg förde dem in till staden, der de mottogos af Djanschahs moder och alla
rikets store, som högeligen fröjdades öfver den lyckliga tilldragelsen, hvilken firades
ined lysande fester.
Nu bad Djanschab sin fader att bygga bonom ett slott midt i en lustgård, vid
stranden af en älf, och konungen skyndade att uppfylla den återfunna sonens önskan.
När grunden lades till palatset, lät Djanschah urhålka en pelare af hvit marmor, och
t den urhålkade pelaren nedlade han Schemsiahs fjäderhamn, hvarefter pelaren
iB-murades i slottets grund och ett hvalf byggdes deröfver. Så snart slottet var färdigt,
firades Djanschahs och Schemsiahs bröllopp der med största prakt. Men Schemsiah.
hade knappt beträdt palatset, förrän bon genast kände lukten af sin fjäderhamn och
deraf leddes titi det ställe, der den var undangömd. Hennes gemåls misstroende
gjorde henne ondt, och hon beslöt att åter sätta sig i besittning af fjäderskruden. Detta
beslut verkställde bon samma natt, framtog fjäderhamnen ur pelaren, klädde sig deri
och flög upp på palatsets terrass, hvarifrån hon ropade till folket att väcka Djaoschah,
på det hon måtte taga afsked af honom. När han kom och såg henne färdig att
aflägsna sig, sade han: hvad har du gjort? — Min älskade, — svarade hon,,— mina
ögons ljus, vid Gud, jag älskar dig högt och har följt dig hit, der jag fröjdat mig
med din fader och moder; men längre vill jag icke stadna qvar här. Om du också
älskar mig, så följ mig till Diamantslottet! Så snart hon uttalat dessa ord, satte hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
