Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-264
henne vid dåligt lynne. Hustrun sig efter bonom ut igenom fönstret, och nir
Di-lllab blef henne varse, der hon stod smyckad som en brud med perlor ocb
ädelstenar, sade bon vid sig sjelf: den qvinnan skall jag bortföra ur hennes mans bas
och kläda af benne alla hennes dyrbarheter. Dermed började hon att lofva oeh
prisa Gud, si att den unga hustrun blef uppmärksam på henne och, i boppattGud
genom den gamlas välsignelse skulle skinka henne ett barn, befallde att öppna
porten för gumman.
Portvakten, en gammal enfaldig man, som likaledes trodde gumman vara ett
helgon, öppnade porten och bad derjemte Dalilah om nigot vatten ur hennes
invigda kanna. Hon skakade pi denna, så att ett par guldmynt föllo ut, och når
portvakten ville lemna dem tillbaka åt benne, sade bonr »dessa har Gud beskärt dig,
mig tillhöra de icke». Derpå förde han Dalilah till sin fru, som var öfversållad med
dyrbarheter, hvilka gjorde Dalilah ondt i ögonen; hon helsade vänligt på den
gamla bedragerskan, som utbredde sig öfver sin gudsfruktan ocb sin helighet samt snart
hade »dockat den unga qvinnan orsaken till den sorg, som ögonskenligen tryckte
henne. —• Har du aldrig bört talas om den heliga Abu-Hamlat? — frågade nn
Dalilah med ett utseende af största förvåning; aldrig har någon orruktsam hustru
besökt honom, utan att kort efteråt bli välsignad med barn. — Når den unga
hustrun förklarade sig alldeles okunnig om den helige mannen, lofvade Dalilah att
föra henne till honom, så skulle ban bedja för henne; dock måste hon lolVa, att det
barn, som hon skulle föda, skulle uppfostras belt och hållet till Guds tjenst. — Den
lättrogna unga hustrun var snart öfvertalad att följa med Dalilah, och
portvakta-ren, som af Dalilahs guldmynt blifvit fullkomligen öfvertygad om hennes fromhet,
drog icke i betänkande att, oaktadt sin busbondes förbud, öppna porten för sin fra.
Men när Dalilah väl kommit ut på gatan, tänkte hon icke pi annat ån att på
listigt vis komma åt sin Töljeslagarinnas kläder och dyrbarheter. Men dermed
im-nade bon icke låta nöja sig, ulan beslöt att på samma gång locka en ansenlig
summa penningar af någon ung köpman. Derföre gick hon förut och lät på något
afstånd åtrölja sig af den unga hustrun, som, ehuru beslöjad, likväl med anlednlog
af sin vackra veit och sina blixtrande ögon ådrog sig allmän uppmårksambet. I
synnerhet var det en uog köpman, vid namn Hasan, som såg efter henne med ii
trånande blickar, att Dalilah fann honom passande för sin afsigt. Hon lät
öfverstens hustru sitta ned på en bänk icke långt ifrån Hasans bod ocb gick derefter
fram till den unga köpmannen, hvilken hon tilltalade vid bans namn. — Huru
känner du mitt namn, och hvad vill du mig? — sporde Hasan. — Goda mennisko*
hafva sagt mig, bvetp du är, — svarade Dalilah. — Derefter förtrodde bon bonom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
