Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets kurva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIVETS KURVA. 13
och eftersom fenomenet redan uppträder i det första
levnadsåret och sedan fortskrider med tillväxten, är det logiskt
rimligt att förlägga orsaken till dess uppkomst i tillväxtens
eget väsen.
Hur skall man då förklara den regressiva tendensen i
tillväxten från denna synpunkt?
En av samtidens ryktbaraste fysiologer, tysken Verworn,
har med avseende på enkla, encelliga organismer uppställt
den hypotesen, att cellmassan tillväxer starkare än den
näringsupptagande ytan, på så sätt att tillväxtförhållandet
mellan massa och yta är = förhållandet mellan kuben och
kvadraten. Denna disproportion, som blir allt större, ju
mer cellen växer, leder därhän, att cellens centrala partier,
speciellt cellkärnan, få mindre näring än de perifera delarna,
på samma gång kärnans inflytande på de yttre skikten blir
mindre än på de inre. Följden härav blir, att cellen ej
kan överstiga en viss storlek, som uppnåtts, när kärnans
svältförmåga stegrats till sitt maximum; i detta stadium
delar sig kärnan, protoplasmat följer efter — och den
näringsupptagande ytan har ökats.
Denna Verworns hypotes projicieras av Mühlmann på
de flercelliga organismerna, inklusive människan, varvid
nervsystemet betraktas som en motsvarighet till de
encelligas kärna; i båda fallen rör det sig om ett centralorgan,
som reglerar assimilation, formbildning och fortplantning;
till och med i den kemiska sammansättningen råder en viss
likhet, i det nämligen organismens fosforföreningar i stort
koncentrera sig i nervsystemet, liksom de i smått samlas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
