Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lathund för datamaskinköpare, av Göran Hj:son Lundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
fogat att glida över på det fortsatta
ADB-arbetet, nämligen programmeringen. I
detta skede bör systemmannen som analyserar
ADB-rutinen ha konfronterats med
programmeraren som översätter
tankegångarna till maskinen. Beroende på de båda
arbetsområdenas kapacitet och gränsens
distinktion kan det vara fråga om samma
befattningshavare för de båda uppgifterna
eller skilda personer eller grupper. Viktigt
är emellertid att de löper parallellt i ett
teamwork för att den som programmerar
bättre skall förstå vad som skall utföras
på maskinen.
Gäller programmeringen s k
basmaskiner eller bokföringsmaskiner av olika slag
har som regel leverantören redan
programmen klara. Det handlar här om tema med
få variationer. Den andra ytterligheten
ligger i de miljonanläggningar som arbetar
med multiprogrammering och efter
administra tionsprogram (operating system). Det
är givetvis omöjligt att ge en karakteristik
av hela registret datamaskinsystem på en
gång. De mindre utnyttjar som regel
programmeringsspråk av autokodkaraktär och
är förhållandevis lätta att programmera
med korta instruktioner och överskådlig
instruktionslista.
Enligt reklamen kan dessa maskiner
programmeras efter 1—3 dagars utbildning,
förutsatt att mästerprogrammeraren
tidigare sysslat med hopplösare uppgifter inom
sitt gebit. Programmering i ren maskinkod
slipper man som regel nu för tiden, vilket
är till stor lättnad med tanke på översyn
och korrigeringar av program samt om
arbetet överlämnas från en
programmerare till en annan.
För de större datamaskinerna
tillkommer ett krav på de långa seriernas
ekonomi för att överhuvud taget kunna
ekonomiskt klara ut förberedelsen av
maskinernas arbetsuppgifter. Den gängse vägen är
att utnyttja problemorienterade språk och
standardprogram som sedan översätts i de
olika maskinfabrikatens respektive
kompilatorer.
Vi rör oss nu inom ett område, där det
enskilda företaget inte kan betraktas
isolerat med sin egen datamaskin och sin
skräddarsydda ADB-rutin. För programmering
av de större systemen fordras mer
omfattande insats av kapital och arbete innan
återbäring kan påräknas. Därför
tillkommer begrepp som kompatibilitet i bilden.
(Se Modern Datateknik 1966:9, p 47.)
KOSTNAD OCH LÖNSAMHET
Pudelns kärna, lönsamhetsbegreppet, har
vi redan snuddat vid. Detta begrepp
utgör det centrala i hela sammanhanget, ty
få är de aktiviteter som kan motiveras utan
krav på lönsamhet i första eller andra led.
Åtminstone om man håller sig inom
sam-hälls- och näringslivets hank och stör. En
noggrann lönsamhetskalkyl skall alltid ingå
i förberedelserna för eventuell Övergång till
ADB och bör även utföras för varje ny
applikation som skall överföras till ADB,
oavsett om hela ADB-organisationen kan
betraktas som fast kostnad eller ej.
Lönsamheten beräknas helt enkelt genom att
jämföra kostnaderna för
ADB-installatio-nen med de besparingar för sin utnyttjare
den åstadkommer.
För att kostnadsberäkna en
ADB-instal-lation bör dennas komponenter prissättas
var för sig och sedan sammanställas med
varandra efter koefficientsättning. Den
generellaste tumregeln säger att den totala
investeringen i ADB ligger på drygt dubbla
beloppet av maskinpriset, eller i andra ord
»Software» kostar ungefär lika mycket som
»hardware».
Tabellerna i texten söker ge en något mer
differentierad bild av denna
erfarenhets-mässiga regel. Tabellerna är hämtade ur
en schweizisk källa och bygger på aktuella
förhållanden i Holland, varför de med
tillförsikt kan anses vara jämförbara med
svenska förhållanden. I de båda tabellerna,
I och II, är icke medräknat systemarbete,
programmering, input-outputkontroll,
band-arkivering och efterbehandling av listor.
Om man i tabellerna I och II
omräknar de relativa talen i absoluta kan enkelt
härledas t ex den årliga kostnaden för varje
personalkategori. Genom att multiplicera
angivna årshyror med fyra erhålles
maskinpriserna och kan sålunda göras en
ungefärlig beräkning av »software»-kostnaden,
dvs systemarbete, programmering,
inkörning och underhåll av system och
program.
En kanske generaliserad och grov
uppskattning av erforderlig personalstyrka för
»software»-arbetet erhålles slutligen, om
maskinpriset divideras med priset för ett
programmerarmanår, som i dag ligger
inom området 50 000-75 000 kr, inklusive
lönebikostnader och övriga omkostnader
för manåret ifråga.
En annan värderingsnorm för
programmeringsarbete har amerikanskt ursprung
och säger att programmeringskostnaden per
instruktion är ca 25:- kr. Omräknat i
något blygsammare och för svenska
förhållanden lämpligare belopp bör denna
kostnad ligga inom området 10-15:- kr.
Ett bra exempel på en ambitiös
kost-nadsfördelningstablå utgör tabell III, som
även härrör från den schweiziska källan.
Tabellen åskådliggör en reell situation och
avser en mycket stor datacentral med flera
maskinsystem installerade. Ehuru de
redovisade siffervärdena (schw fr) knappast
är relevanta för det stora flertalet
dataut-nyttjare är deras inbördes förhållanden
intressanta, liksom uppdelningen på
kost-nadsslag och kostnadsställen.
Den publicerade facklitteraturen om
ADB innehåller många och grundliga
uppställningar samt kalkyler över
ADB-in-stallationemas kostnadsbild. Dessutom ges
ett rikt mått av råd och delges goda
erfarenheter, varför här ej skall sägas mer
om detta än att lämna ytterligare några
råd:
• underskatta inte system- och
program-meringskostnadema
• räkna med fel, omprogrammeringar
och omkörningar
• beräkna tid och kostnad för
parallell-körning, det tar tid för både maskin
och personal innan den nya
organisationen blir inövad
• beräkna antalet bandstationer med
hänsyn till behov av programband,
register, sorteringsrutiner m m, som kan
tillkomma när ADB-organisationen
utvecklas
O centralenheten tenderar oftast bli för
liten efter inledningsskedet, observera
att problemorienterade språk lämnar
stora fördelar på bekostnad av ett
relativt sett större centralminne.
EGEN MASKIN - SERVICEBYRÅ
Frågan om man väljer egen maskin eller
servicebyrå kommer avsiktligt så här sent i
framställningen, trots att man bör tänka på
den tidigare. Och avsikten är att fästa den
presumtive datautnyttjarens
uppmärksamhet på att först definiera sitt
informationsbehov och lösa principerna för dess
tillfredsställande, därefter studera
kostnadsbilden. Skall sedan jämförelse göras
mellan egen maskin och datacentral eller
servicebyrå, omräknas lämpligen investeringar
respektive löpande kostnader till pris per
behandlad post, om så låter sig göra.
Hos servicebyrån får kunden som regel
betala en anslutningsavgift som är en
delkostnad i ett standardsystem eller en
uppläggningskostnad för sin egen rutin. Till
detta kommer det ovan nämnda postpriset.
På den egna anläggningen kan
postprisets fasta del beräknas som kvoten mellan
den totala investeringen och antalet
beräknade poster. Ett starkt förenklat och
generaliserat exempel åskådliggör
förhållandet:
Egen maskin kostar 1 000 000 kr
Antal poster Servicebyråns anslut- 1 000 st
ningsavgift Servicebyråns post- 5 000 kr
pris 5 kr
Alternativ egen maskin kostar:
1 000 000
––––- = 1 000 kr/post
1 000 /F
Alternativ servicebyrå kostar:
5 000 ,
5 4–––= 10 kr/post
1 000
Om antalet poster är 1 000 000 blir bilden
en annan:
1 000 000
Egen maskin––––– =
5 1 000 000
1 kr/post
Servicebyrå 5 +
5 000
■ , - _ - – = 5,005 kr/post
1 000 000
(PS postpriserna vid t ex bokföringsrutiner
ligger i området 5-50 öre)
Det gäller sålunda att finna
intersek-tionspunkten mellan kostnadskurvorna för
24 >
MODERN DATATEKNIK 1967:4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
