Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konsten, Litteraturen och Bohêmen - 22. Teaterlif vid Thames
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEATERLIF VID THAMES.
^69
de hithörande fruntimren bära uteslutande gråa eller svarta
klädningar samt hafva alla djupa altröster, hvilka tremulera på ett
olj-cks-bådande sätt hela aftonen.
En annan gifven egendomlighet hos figurerna i ett modernt
populärt londondrama är deras märkvärdiga förhållanden till det
onda eller goda här i världen. Våra engelska teaterförfattare ha
funnit det bekvämt och ändamålsenligt att underkasta de gängse
dogmerna om himmel och helvete en grundlig omarbetning. I
stället för att betona, att människorna allt efter arten af sitt
lefverne gå till endera af dessa platser, synas dessa diktare med alla
melodramens mest drastiska medel vilja framhålla, att människan
kommer antingen från himmelen eller helvetet och att hennes
handlingar förhålla sig därefter. De karakterer, som tillhöra
ofvanbe-mälda röfvargrupp, skilja sig sålunda i två, genom ett
oöfverstig-ligt svalg delade undergrupper: skurkar och helgon. Londons
teaterförfattare äro sannolikt ej darwinister; att de icke tro på
människo-karakterens transmutabilitet är nämligen solklart. Deras skurkar
äro skurkar sans phrase och för eviga tider, från vaggan till grafven
och utan återvändo. Visserligen kan det förekomma, att en
underskurk eller biskurk, hur man nu skall uttrycka det, ångrar sig i
slutscenen; men den moraliska effekten af denna moraliska
förvandling stores vanligen däraf, att karlen ifråga strax förut blifvit galen
eller halft ihjälskrämd. Dessa skurkars offer — hvad vore en
melodramskurk utan offer? — äro efter sin art lika omedgörligt
hårdnackade. De äro änglar utan ringaste kompromiss; passa i alla
tider och under alla förhållanden till punkt och pricka in på den
engelske filisterns rättskaffenhetsideal. Publikens förtjusning är
ohejdad, ty den tror sig i änglarna på scenen kunna upptäcka sin egen
afbild — i moraliska söndags-eftermiddags-gå-bort-kläder nämligen.
Detta kan man kalla moralisk idealism, om man behagar, men
det ger oss bedröflig konst.
Öfverflödigt att tillägga, att, sedan pjesens änglar blifvit släpade
genom en tillbörlig massa elände, slutet städse är godt. Det vill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
