Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dinaviens vestkust torde betecknas; men det torde vara svårt att afgöra till
hvilken tid de bragder böra förläggas, om hvilka den skotske konungen
sjunger. Visserligen har äktheten af dessa dikter blifvit ifrågasatt; på ett,
såsom det synes, tillfredsställande sätt har män dock ådagalagt, att åtminstone
flere af dessa sånger måste vara äkta.
Vi närma oss nu dén sista delen af vår hednatid, om hvilken, såsom
redan är nämdt, källorna börja att flyta rikligare. I de frankiska och
an-glosachsiska krönikorna finna vi vigtiga upplysningar om nordmännens
färder i »Vesterviking»; den ryske historieskrifvaren Nestor (död omkring år
1115) och några arabiska författare gifva oss oskattbara bidrag till historien
om förhållandet mellan Sverige och länderna på andra sidan Östersjön och
om den lifliga förbindelse, som under vår hednatids sista århundraden egde
rum mellan Skandinavien och de arabiska länderna i Asien.
Af särskildt värde är berättelsen om den resa, som Ottar och Ulf sten
i slutet af det nionde århundradet företagit i Norden, hvilken berättelse är
intagen i en anglosachsisk öfversättning af Orosii Historia, som tillskrifves
konung Alfred i Englaud.
Öfver Sverige, liksom öfver så många andra länder, börjar dock
historiens fulla ljus att falla först vid den tid, då kristna missionärer här lade
grunden till en ny tro. Lyckligtvis hafva vi i behåll den lefnadsteckning af
Ansgar, Sveriges förste kände missionär, som är författad af hans lärjunge
och efterträdare på Bremens och Hamburgs erkebiskopsstol, Rimbert (död
888). Den ger oss i skildringen af Ansgars första resa till Sverige år 829
den första säkra berättelse om någon på året bestämbar tilldragelse i Sverige.
Bland vigtigare källor till vårt lands historia under hedendomens sista
århundraden, böra vi dessutom nämna Adams af Bremen arbeten och Saxes
på latin skrifna danska. historia. Den förre, hvilken lefde som kanik i
Bremen under senare hälften af elfte århundradet, åberopar som sin förnämsta
sagesman i afseende på förhållandena i Sverige den danske konungen Sven
Estridsson, hvilken länge uppehållit sig vid sveakonungen Anund Jakobs hof.
Saxe, kanske mera känd under namnets latinska form Saxo, lefde i slutet af
1100-talet; hans historia går till år 1185.
Vigtigast bland alla skriftliga källor till vår hednatids historia äro dock
Snorre Sturlassons konungasagor och flere andra isländska sagor, samt
kanske i ännu högre grad de båda Ed dorn a. Härvid böra vi komma i håg,
att med saga fordom menades ungefar detsamma som vi nu kalla historia,
det vill säga en skildring af händelser som verkligen timat eller ansågos hafva
timat, och icke af sådana som endast voro alster af författarens fantasi.
Snorres konungabok, författad i förra hälften af 1200-talet, böljar med
Ynglingasagan, en berättelse om den i Sverige länge regerande
Ynglinga-ätten, från hvilken så många af Norges konungar ledde sina anor. Den
äldre delen af denna Ynglingasaga kan visserligen icke betraktas såsom
trovärdig historia, emedan de händelser som deri skildras skulle hafva tilldragit
sig flere århundraden före den tid, då sägnerna om dem första gången ned-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
