Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Stenåldern - Fiske. — Jagt. — Vapen. — Verktyg - Tillverkningen af stensakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter de schweiziska pålbygnaderna äro de mest storartade bland dessa prof.
Der har man funnit nedtill tillspetsade pålar i hundratusental och dessutom
en stor mängd olikartade arbeten af trä och horn, såsom båtar, klubbor,
bågar, skaft till yxor och mejslar, kärl, slefvar m. m. (fig. 43, 74, 16 och 17).
I Sverige har man visserligen ännu icke funnit arbeten af trä från
stenåldern, men ett icke obetydligt antal ganska väl gjorda saker af ben, horn
och bernsten visar, huru man med de i våra ögon simpla stenverktygen kan
åstadkomma rätt goda arbeten. Såsom prof härpå kunna vi t. ex. anföra
bennålarna med små hål och stundom med stora tunna, skifformiga hufvuden,
prylarna, perloma, harpunspetsarna, metkrokarna m. m. af ben, hornyxorna
samt bernstensperlorna (fig. 25, 27—36, 40, 42, 48 och 63).
Tillverkningen af sten9akerna.
Då man i senare tid började egna uppmärksamhet åt qvarlefvorna från
stenåldern, hade man länge svårt att föreställa sig, huru dessa flintdolkar,
flintyxor och stenhammare åstadkommits. Sedan hvarje minne af denna tid
och dessa saker för länge sedan hunnit dö ut, hade folktron skapat sig den
föreställning om dem, att de icke voro gjorda af menu iskohänder, utan
»åsk-viggar» eller »torshammare», slungade af åskans gud mot trollens flyende
skaror; en åsigt som i hufvudsaken lika, märkvärdigt nog, återfinnes i nästan
alla delar af verlden. På hvarje ställe, der åskan slår ned, borrar sig en
9ådan åskvigg in i jorden, för att efter viss tids förlopp åter visa sig på
jordytan.
Om ock denna tro, hvilken ännu lefver mångenstädes i Norden, ej blef
de lärdes, hade dock fiere bland dem åsigter om stenverktygens tillkomst, som
måste förefalla oss nästan lika förvånande. Mången, hvilken endast hemtade
sin erfarenhet från de arbetare, som i senare tid med hammare af jern
tillverkat bössflintor och eldstålsflintor, trodde t. ex., att flintan endast kunde
med metall bearbetas, och att således de i jorden funna flintverktygen äro
förfärdigade med tillhjelp af metallhammare, troligen bronshammare.
Förgäf-ves frågade man, hvarför forntidens folk, om de känt metaller, användt dem
endast till flintans bearbetande; det hade väl då varit vida mera
ändamålsenligt att göra sjelfva vapnen och verktygen af metall.
Professor Nilsson ådagalade också redan för mer än tretio år sedan, att
stenålderns flintverktyg måste vara förfärdigade med tillhjelp endast af andra
stenar, och i sitt stora arbete om stenåldern afbildade och beskref han flere
»knackstenar», på hvilka han uppvisade tydliga märken efter deras
användande till detta ändamål. Hans uppmärksamhet hade riktats på dem, emedan
han såsom yngling under sina jagtvandringar i Skåne mången gång sjelf med
en sten, tagen på faltet, tillfonuat sina bössflintor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
