Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Stenåldern - Tillverkningen af stensakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verkstad, der dessa pilar göras ock der endast vissa invigde kunna och fa göra
dem för hela stammens behof. Erratiska flintblock samlas — de föras
stundom mycket långa vägar — och krossas i en mängd skärfvor med ett slags
slägga, gjord af en rund sten fäst i ett handtag af en flätad vidja. Sedan man
utvalt en lämplig skärfva, sätter en arbetare sig på marken och lägger
skärf-van mot venstra handlofven, under det han med den högra handen håller en
mejsel mot det ställe som skall huggas bort. En medhjelpare, som sitter midt
emot honom, slår på mejselns öfre ända med en hammare af något mycket
hårdt trä. På detta sätt bortslås små flisor än från den ena än från den
andra sidan af flintan, till dess pilspetsen är färdig. Mejselu, som är
omkring 18 centimeter (b tum) lång med en rundad och två plana sidor, är
gjord af spermacetibvalens tand, hvilka hvalar ofta stranda på Stilla hafvets
kuster. Båda arbetarne sjunga, och
hammaren faller i takt med sången,
med ett skarpt och återstudsande slag,
hvari indianerne förklara sjelfva
hemligheten eller kraften af
förfaringssättet ligga».
Hittills hafva vi hufvudsakligen
fäst oss vid de olika sätt, hvarpå
flintan kan bearbetas. Flintan var
visserligen det bästa ämne till vapen
och eggverktyg som stenålderns
svenskar kände, men hon var, såsom vi
veta, icke det enda. En stor mängd
verktyg af andra stenslag, vanligen
trapp, ar också bevarad Iran denna forniigJ slipba„or. Gotland. 1
tid, i synnerhet i sådana trakter, som
icke hafva tillgång på flinta, såsom t. ex. mellersta och norra Sverige. Äfven
trappen bearbetades med andra stenar, i det man genom slag gaf stenen
ungefär den form som önskades och derefter fulländade arbetet dels genom
hack-ning, dels genom slipning.
Nästan alla knifvar, dolkar, .spjut- och pilspetsar samt sågar och
skrapor af flinta äro endast knackade och icke slipade. Någon gång finner man
väl spår af slipning utmed midten af ett dolkblad eller en spjutspets, om
någon ojemnhet der funnits, som icke lämpligen kunnat på annat sätt
bortskaffas; men, så vidt man känner, är eggen å dessa vapen aldrig slipad.
De flesta flintyxorna och flintmejslarna samt nästan alla arbeten af andra
stenslag än flinta äro deremot mer eller mindre slipade, och man har ännu i
behåll ett stort antal härtill begagnade slipstenar. De längsgående repor, som
ofta synas å de slipade yxorna och mejslarna, torde antyda, att sand och vatten
användes, åtminstone vid slipningens början, för att underlätta bortnötningen
af de största ojemnheterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
