Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Stenåldern - Tillverkningen af stensakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De två vanligaste slagen af slipstenar från stenåldern ses tig. 82 och
83. A de förra slipades de stora flintyxorna och dylika verktyg; de senare
användes vid slipning af smalare mejslar, i synnerhet hålmejslar, såsom deras
många konkava och konvexa slipytor visa. Deijemte har man funnit flere
större slipstenar, hvilka icke äro j$lattslipade på hela den flata sidan, utan på
hvilka man endast ser några breda, djupa refflor med afrundad botten och
afrundade ändar (fig. 84); de hafva troligen varit använda till slipning af
sådana trinda stenyxor som fig. 60.
De fig. 82 och 83 afbildade flintverktygen äro
visserligen icke funna tillsammans med de slipstenar, på
hvilka de nu ligga; men man har på några ställen i
Sverige funnit sådana slipstenar tillhopa med yxor och
mejslar af flinta *.
Många yxor af trapp och liknande stenslag hafva,
såsom vi sett, ett borradt hål för skaftet. Man var
länge oviss, huruvida det kunde vara möjligt att utan
metallborr åstadkomma stenyxornas hål. Mången ansåg
det vara omöjligt. Men sedan man flere gånger hittat
yxor med skafthål i stenålderns grafvar, var det klart,
att stenålderns folk på något sätt förstått att borra
dessa hål utan tillhjelp af metall, och under de sista
åren har man äfven genom försök öfvertygat sig om, att
detta verkligen låter sig göra. En amerikansk
vetenskapsman, professor Rau i Newyork, gjorde för några
år sedan ett sådant försök. Ett stycke ovanligt hård
diorit af omkring 3 centimeters (1 tums) tjocklek
genomborrade han verkligen med en träkäpp samt sand och
vatten. Käppen, som tryckte hårdt emot stenen, sattes
i en hastig, roterande rörelse, hvarigenom sandkornen
pressades in i dess nedre ända och småningom nötte
ett hål i stenen. Men härvid måste Rau utveckla en
ofantlig ihärdighet; ty genom två timmars arbete fördjupades hålet endast så
mycket som motsvarar ett vanligt blyertsstrecks tjocklek. Borrningen börjades
från stenens båda sidor. Först uppkom å hvardera sidan en grop, hvilkens
nedre del blef allt smalare; slutligen genombröts skiljeväggen, och hålet såg
då ut som tvenne med spetsarna mot hvarandra stälda käglor. Fördjupningen
blir naturligtvis smalare nedåt, derför att käppen småningom nötes, så att
dess ända blir kullrig.
Bland de i jorden hos oss funna stenyxorna finnas många med
ofullbordade häl, hvilka alldeles motsvara det af professor Rau borrade hålet i dess
olika stadier af fulländning. 1
85. Yxa af trapp med ett
från ena sidan påbörjadt
skafthål, i hvars midt en
tapp qvarsittcr. Vermland.
2-
1 Montelius, Sverige» forntid, text (Stoekholm, 1874), ». 53.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
