Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86. Genomskärning af yxan
fig. 85.
Andra svenska stenyxor med ofullbordade skafthål visa sig emellertid
vara borrade på ett annat sätt. I midten af hålet sitter en rund, upptill
smalare tapp, såsom å fig. 85. Man har sagt, att dessa hål icke kunnat
åstadkommas utan metallcylinder. Men dels har en närmare undersökning visat,
att den ringformiga gropen omkring tappen ofta är alldeles för bred för att
tillåta någon tanke på en sådan metallcylinder,
dels har man genom försök öfvertygat sig om, att
sådana hål lätt kunna åstadkommas utan
användande af metall.
Professor Keller i Ziirich, bekant genom sina
utmärkta arbeten om pålbygnaderna i Schweiz, har
för några* är sedan borrat hål i stenyxor endast
med sand, vatten och ett rörben af djur eller
med ett rör gjordt af horn eller trä. Först bildade
sig på stenens yta en ringformig insänkning. Borren nöttes småningom, och
ringen blef i följd deraf allt smalare nedåt, under det att upptill den sand,
som låg omkring borren och bragtes i rörelse af denna, fortfarande nötte
på väggarna af det redan bildade hålet, utvidgande detta och gifvande
tappen i midten formen af en kägla. I borrhålets väggar visade sig, alldeles
som på väggarna i de gamla stenyxornas skafthål, parallelt gående repor,
hvilka tydligt syntes å den för öfrigt glatta ytan. Dessa repor
åstadkommos af enstaka större sandkorn, den glatta ytan åter af de andra,
småningom till ett fint pulver förvandlade kornen. Också andra forskare hafva
med framgång gjort samma försök.
Äfven i detta fall är det naturligtvis egentligen sandkornen som
åstadkomma hålet. Detta förfaringssätt, hvilket troligen är yngre än det först
be-skrifna, är mycket mindre tidsödande än detta, emedan man icke behöfver
nöta bort hela stenmassan i det blifvande skafthålet, utan endast ringen
omkring tappen, hvilken slås af eller utfaller.
Raus och Kellers försök visa, huru man kan med de enkla medel, som
stodo stenålderns svenskar till buds, genomborra yxor äfven af mycket hårda
stenslag. Det är väl sant, att lång tid och stort tålamod ofta torde hafva
erfordrats för dessa arbeten. Men tiden hade väl ej samma värde i stenåldern
som i våra dagar, och man har förvånande prof på det tålamod, de s. k.
»vilda» folkslagen kunna utveckla vid dylika arbeten. Så berättas det t. ex.,
att indianerne i Nordamerika stundom använde hela sitt lif för att göra en
tomahawk (stridsyxa) af sten, utan att ändå hinna få den alldeles färdig. Och
det finnes små cylindrar af bergkristall, 10—20 centimeter (3,5—7 tum) långa
och omkring 3 centimeter (1 tum) i diameter, hvilka infödingarne vid Rio
negro i Sydamerika genomborrat med sand, vatten och en böjlig växtstjelk,
som rullats mellan händerna mot stenen, fitt enda sådant hål fordrar flere
års arbete, och för att genomborra de cylindrar som höfdiugarne bära åtgå
två mansåldrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
