Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Stenåldern - Grafvar. — Begrafningssätt. — Offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Danmark, i norra Tyskland, der de i öster gå till Weichsels floddal, i Polen,
Holland, Belgien, England, Irland och på Kanalens öar, i Frankrike, Spanien
och Portugal. Man har äfven funnit dem i Schweiz — der de dock äro
sällsynta, utom bland Jurabergen — samt i Savoyen och Italien (Etruria),
på Corsica och Sardinieu. I norra Afrika (Algeriet) äro de mycket talrika.
Vidare finnas de på Morea, på Krim, på Svarta hafvets norra fcust, i
Palestina och slutligen i stor mängd i Indien. Många, i synnerhet af dem
i sistnämda länder, skilja sig dock från våra dösar deruti, att både deras
vägg- och takstenar äro tunnare, samt mera flata och regelbundna än i
Nordens dösar; de närma sig härigenom mera de svenska fristående
liäll-kistorna.
Gånggrifter förekomma mycket talrikt i Danmark; dessutom har man
också i norra Tyskland, Nederländerna, Bretagne, på Kanalens öar, i England,
Skotland och Irland funnit grafvar, som mer eller mindre likna våra
gånggrifter. Äfven i några andra länder träffas visserligen grafbyguader med
gång, men dessa hafva antingen, såsom de s. k. »allées couvertes» i Frankrike,
gången i samma riktning som kammaren och af ungefår samma bredd som
denna, eller också höra de till helt andra kulturperioder än de skandinaviska
gånggriftema.
Hällkistor med sådana runda öppningar som å den fig. 101 af bildade äro
äfven kända från Tyskland (trakten af Merseburg), Frankrike, England,
Tsjerkessien och Indien.
Alla här omtalade grafvar af samma former som våra från stenåldern
höra dock icke till denna period. I många, t. ex. i de sydfrahska och
afrikanska stendösarna, finner man brons- och jernsaker, och kassierue i Indien
bygga ännu i dag, såsom vi redan nämt, ett slags dösar åt sina döda.
Efter allt hvad man for närvarande känner, jordades de döda under
stenåldern i Sverige alltid o b rända. Stundom nedlades de utsträckta i
grafven, stundom begrofvos de i sittande ställning.
Detta senare bruk återfinnes äfven hos flere folk utom Norden både
under stenåldern och i senare tid. Så hittades t. ex. i en graf i Podolien
femton sittande skelett, hvart och ett med en stenyxa i venstra handen. I
Australien, hos kaffrerne i Afrika, hos indianerne i Nordamerika och på
många andra ställen trätfas denna sed. I Peru var det vanligt att åt liket
gifva en sittande ställning; och de gamla mejikaneme satte den döde in i
en murad graf på en stol. Såsom vi i det följande få se, har man äfven här
i Norden någon gång träffat grafvar från jernåldem med liken sittande på
trästolar.
I gånggriftema äro stundom utmed kammarens väggar små nischer eller
bås bildade genom kantresta, mot väggarna vinkelräta flisor eller små hällar,
vanligen af kalksten, livilka i allmänhet endast hafva en höjd af 45 eller 60
centimeter (1,5 eller 2 fot) och således äro betydligt lägre än sjelfva
graf-kammaren. Dessa små ruin, hvilka innehålla ett eller flere lik, äro stundom
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
