Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Stenåldern - Grafvar. — Begrafningssätt. — Offer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Både män, qvinnor och barn hvila i dessa grafvar, hvilka troligen böra
betraktas som ett slags familjgrafvar.
Vid de dödas sida lades vanligen några vapen, redskap eller prydnader.
Ofta finner man äfven i grafvar från denna tid lerkärl, hvilka nu endast
innehålla jord; troligen hafva många af dem en gång innehållit födoämnen,
som de döda ansågos kunna behöfva for lifvets fortsättning på andra sidan
grafven.
En del af de stensaker, som finnas i grafvarna, synas hafva varit nya
och obegagnade, då de nedlades; andra äro ofullständiga och några torde hafva
blifvit med afsigt sönderslagna. Sådana sönderslagna saker äro också
anträffade i engelska och franska grafvar från stenåldern; och, såsom vi i det
följande få se, har man äfven i nordiska grafvar från senare delen af
hednatiden funnit spår af en sådan afsigtlig förstöring af de jemte den döde
nedlagda vapnen.
1 sammanhang med den föreställningen, att tillståndet efter döden
liknade jordelifvet, med samma behof och samma syselsättningar, står utan
tvifvel det redan anmärkta förhållandet, att många af de svenska
stenålders-grafvarna torde vara bygda så, att de liknade de lefvandes boningar. Samma
bruk att bygga grafvarna i likhet med husen, i hvilka de lefvande bo, finna vi
hos många andra folk. Kring de egyptiska pyramiderna, konungarnes hvilorum,
finnas grafvar som hafva fullkomlig husform, fyrkantiga med platt tak, samt
med uppåt sluttande och afsmalnande väggar och dörr; det inre är deladt i flere
rum. Vid Pasargada ligger den persiske konungen Kyroe’ graf: ett hus med
en liten port samt med sluttande tak, allt af huggen sten. Huset hvilar på en
terrassformig grund. I Mindre Asien, Grekland, Etrurien och många andra
länder har man åt grafvarna gifvit samma form som boningshusen egde l.
1 grafkamrarna från stenåldern eller i den omgifvande högen har man
hos oss flere gånger påträffat ben af tama eller vilda djur, samt någon gång
äfven skal af ätliga musslor, hvilket allt troligen är minne från grafolet.
Stundom finner man äfven i eller tätt invid grafven en mängd bitar af
lerkärl, hvilka tydligen blifvit med afsigt sönderslagna. Äfven i Grekland var
det sed att krossa de lerkärl som användes vid graffesten.
Stendösarna betraktades fordom både i Norden och i andra länder som
offeraltaren. Ehuru man nu vet, att de äro grafvar, är det dock mycket
sannolikt, att offer förrättats på eller vid dem. Offer åt de döda, egnade åt
dem under längre eller kortare tid efter begrafningen, hafva nämligen varit
i bruk hos folk af olika stammar och på den mest olika bildningsgrad, hos
inder, greker och romare, liksom hos lappar och finnar; äfven i den kristna
kyrkan kunna dylika grafoffer spåras. Det är således i och för sig icke
osannolikt, att sådana offer, under en eller annan form, redan under
stenåldern varit i bruk här i Norden. Och man torde ined skäl kunna se
1 H. Hildebrand, Folkens tro om sina döda (Stockholm, 1874).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
