Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Stenåldern - Befolkningen och dess utbredning. — Lapparnes stenålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårt land funnit åtskilliga fomsaker af sten, vanligen skiffer, hvilka visat
sig icke gerna kunna hafva tillhört den »sydskandinaviska» stenåldern och
samma folk som det, hvilket bygt stendösaraa och gånggrifternal. Dessa
fomsaker, hvilka man kallat »arktiska» och af hvilka några prof ses
fig-112—118, hittas nästan endast i Lappland och Norrland, der steusaker af
»sydskandinaviska» typer äro mycket sällsynta. Att de sist nämda forskrifva
sig från ett annat folk än de »arktiska» framgår äfven deraf, att dessa båda
slag af stensaker aldrig blifvit, så vidt man vet, funna tillsammans, äfvensom
deraf, att de senare visa stor öfverensstämmelse med dem som hittas i
Fin-land och andra af lappar, finnar eller närbeslägtade folk bebodda nordliga
länder, der stensaker af samma former och samma ämne som de
»sydskandinaviska» äro så godt som okända.
Allt detta synes tala for det antagande, som mau i senare tid gjort, att
de så kallade »arktiska» stensakerna äro minnen från de i Sverige boende
lapparne och från den tid, då detta tolk ännu var obekant med metallernas
bruk. Det jemförelsevis stora antal sådana stensaker, som träffas i de af
lappar nu icke bebodda norrländska kustlandskapen från Vesterbotten till
Gestrikland samt i Dalarna, torde emellertid antyda, att lappar fordom bott
i sydligare trakter än nu.
Någon gång, ehuru mycket sällan, har raan äfven i Svealand söder om
Dalarna och Götaland hittat de för den arktiska stenåldern egendomliga
spjutspetsarna och kuifvarna af skiffer1 2 och det är för närvarande svårt,
kanske omöjligt, att förklara detta förhållande. Hafva äfven söder om Dalelfven
lappar en gång funnits, om än i mindre antal? Eller hafva skiffersakerna
begagnats af de sydskandinaviska stenåldersfolken, i hvilket fall vi väl fa
antaga, att dessa fått dem från sina nordliga grannar, då den stora likheten
i ämne och form synes tala för ett gemensamt ursprung?
Redan innan fynden af de arktiska stensakerna ådragit sig allmännare
uppmärksamhet i Sverige uttalade sig von Diiben, den utmärkte kännaren af
Lappland och lapparne, på följande sätt om lapparnes invandring i Sverige
och utbredning i landet: »Lapparne hafva, det visar allt, norr om Bottnen
vandrat in i landets nordligaste delar på en tid, då de ännu endast nyttjade
ben- och stenredskap, sannolikt mest blott de förra, ty lämplig sten var i
dessa land sällsynt, man hade blott qvarts och skiffer, hvarför man icke
heller lärt sig väl arbeta stenredskap. De hafva, som husdjur, dit medfört
hunden och möjligen, ja troligen, äfven renen. Derifrån hafva de vida senare,
sannolikt först då de lärt känna metallers bruk, ströfvat ned till landet kring
1 Se professor Ryghs föredrag vid kongressen i Stockholm (s. 177), samt författarens
afhandling »Om minnen från lapparnes stenålder i Sverige», införd i Vitterhets, historie och
antiqvitets-akademiens månadsblad 1874 (s. 97), samt i redogörelsen för kongressen i Stockholm (s. 188).
2 Från Svealand (utom Dalarna), der mer än 2 300 sydskandinaviska stensaker äro funna,
känner man endast tolf spjutspetsar och knifvar af skiffer; och från Götaland, der mer än 44 000
sydskandinaviska fomsaker af sten äro tillvaratagna, känner man endast fem spjntspetsar af skiffer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
