Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Stenåldern - Stenålderns slut. — Stensakers användande derefter. — Vidskepliga föreställningar om dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då en nämdeman i Jönköpings län omkring år 1860(!) skulle afbränna
sitt svedjeland, plägade han, innan han antände, uttaga en i chiffonieren
omsorgsfullt förvarad »åskvigg», en stenyxa med ett genom skafthålet draget
snöre. Denna yxa lät han en dräng släpa tre slag rättsyls i mullen, rundt
omkring svedjelandets yttergräns, på det att ingen vådeld skulle utbrista och.
antända skogen derinvid. Sedan inlades yxan åter i chiffonieren för att på
samma sätt användas det följande året.
Afven mot sjukdomar hos menniskor och djur anses de gamla yxorna
ega en underbar kraft. Statens historiska museum eger en stenyxa från
Bleking, hvars egg blifvit sönderstött och gifven som läkemedel åt sjuka
kreatur. Samma läkande kraft tillskrifves äfven sländtrissorna af sten, ehuru
dessa icke äro äldre än jemåldern. •
Ett af de märkligaste exemplen på stenyxornas användande som amuletter
hafva vi i den fig. 121 af bildade egyptiska yxan, hvilken på båda sidor är
betäckt med en mystisk inskrift, ganska väl ristad i den utomordentligt hårda
stenen; bokstäfverna äro grekiska af den form, som var vanlig under tredje
och fjerde århundradena af vår tidräkning. En annan stenyxa med grekisk
inskrift är funnen i Grekland.
Under det att stenyxorna betraktats som åskviggar, har man i
flint-pilarna dels sett åskgudens med blixten nedslungade vapen, dels »elfvaskott».
I Skotland och Irland trodde man nämligen förr, att flintpilarna, som hittas
på marken, äro afskjutna af elfvorna, hvarför de ock ansågos kunna skydda
mot de af elfvorna i synnerhet mot kreaturen sända sjukdomar och annat
ondt. Derför buros de också ofta som amuletter. Fig. 120 visar en sådan
pilspets af flinta infattad i silfver och buren af en skotsk dam för ett halft
århundrade sedan. Flera andra i silfver infattade och troligen som amuletter
burna flintpilar äro kända både från de britiska öarna och från andra länder.
A ett grekiskt eller etruskiskt halsband af guld, som nu förvaras i Britiska
museet, hänger i midten en i guld infattad pilspets af flinta1.
1 Montelius, Sveriges forntid, texten, 8. 162.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
