Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Bronsåldern. (Till omkring Kristi födelse) - Bronsålderns indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer, att man träffat svärd oeb andra vapen tillsammans med både brända
och obrända ben. Det är visserligen sant, att ett nyligen gjordt fynd från
bronsåldeni visar, att närvaron af vapen, åtminstone dolk och sköld, i en
graf ieke nödvändigt utmärker, att grafven tillhört en man; men i allmänhet,
och särskildt om vapnet är ett svärd, kunna vi dock med skäl antaga, att så
är förhållandet, och att följaktligen männens lik under ifrågavarande period
stundom brändes, stundom jordades obrända.
Man antog en tid, att skiluaden i begrafningssättet kunde bero derpå,
att de förmögnare begrofvos obrända i de stora, kostbara, af en väldig hög
täckta stenkistorna, under det att de fattigares lik brändes och askan
förvarades i en uti högens kant eller i jorden nedsatt lerkruka. Nyare
undersökningar hafva emellertid visat, att detta antagande icke är riktigt. Flere
gånger har man nämligen funnit dyrbara vapen och smycken af brons, eller
till och med af guld, uti sådana grafvar, som innehållit brända ben.
Det är således föga sannolikt, att de båda slagen af grafvar i allmänhet
varit samtida, om än erfarenheten stundom visat, att de båda olika sätten
att behandla de döde kunnat finnas samtidigt hos samma folk, utan afseende .
på kön och förmögenhetsvilkor.
Men det finnes en omständighet, som bestämdt afvisar hvarje tanke på
en sådan samtidighet hvad grafvarna från vår bronsålder beträffar. I dem
som innehållit obräuda lik finna vi nämligen endast sådana med vackra
spiraler och fina zigzaglinier prydda vapen och prydnader, som höra till samma
grupp som fig. 138—144. Grafvarna med brända ben innehålla deremot icke
dylika fornsaker, utan endast sådana som höra till den andra gruppen (fig.
145—153). Att några undantag finnas, är naturligt, men de äro mycket fä.
Klart är, att detta sammanträffande af det ena slaget grafvar med ett
visst slags fornsaker, och de andra grafvarna med fornsaker af en helt annan
stil, att denna omständighet höjer det öfver alla tvifvel, att de förra
för-skrifva sig från en del af bronsåldern och de senare från en annan del af
samma period.
Detta bekräftas också deraf, att de båda olika slagen af fornsaker äfven
utom grafvarna så godt som aldrig träffas tillsammans. En sådan knif, en
sådan ring eller ett sådant bronskärl som fig. 145, 146 och 168 hafva aldrig
— så ofta de än hittats tillhopa med andra fornsaker — anträffats på samma
ställe som vapen eller ^mycken lika fig. 138—144.
Då dessa båda grupper af grafvar och fornsaker således icke kunna höra
till samma tid, återstår det oss endast att undersöka, hvilkendera gruppen
är den äldre.
Fig. 154 visar genomskärningen af en stor graf hög från bronsåldern,
som för några år sedan med mycken omsorg undersöktes. Midt på högens
botten, vid a, stod en stor stenkista af 2, i o meters (7 fots) längd, innehållande
lemningarna af ett obrändt lik. På tre andra ställen längre upp i samma
hög och nära kanten anträffades små stenkistor af endast 30—60 centimeters
(1—2 fots) längd, fylda med brända ben. På ett ställe bredvid den lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
