Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Bronsåldern. (Till omkring Kristi födelse) - Hällristningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oaktadt bokstafsskrifteu var okänd, förstodo således bronsålderns
nordbor att genom bildskrift, genom ett slags historiska t aflor, bevara minnet
af vigtiga händelser. Denna omständighet vinner ökad vigt deraf, att
aztekerne i Mejieo, hvilka oaktadt sin högt uppdrifna kultur ännu vid Cortez*
ankomst i början af 1500-talet, lefde i fullkomlig bronsålder, egde en
bildskrift, men icke kände bokstafsskrift. I Norden, såsom i Mejieo, lefde väl
vid sidan af bildskriften muntliga sägner, nödvändiga for dess tolkning. Då
denna tradition nu för länge sedan dött, är det föga hopp att någonsin kunna
tyda våra bergtaflors dunkla språk.
Visserligen har man gjort mer eller mindre vågade försök att utan stöd
af någon tradition tolka de svenska hällristningarnas betydelse. Dessa försök
hafva dock icke ledt till någon säker kännedom, om de också ej alltid varit så
vågade som då en aktad forskare för fyrtio år sedan förklarade, att man i
hällarnas bilder »tydligen igenkänner lika beskaffade bildliga hopställningar
i ristning, som med ord blifvit antydda i versspråket».1 Han trodde
nämligen, att vissa bilder hade en symbolisk betydelse, att t. ex. de skålformiga
fördjupningarna betecknade dryck eller vätska, en bugtig linie bölja o. s. v.,
hvarjemte han i en grupp af ett skepp, ett bi och en dylik linie såg uttryckt
begreppet mjödhorn genom dess bildliga omskrifning »biböljans
(honings-dryckens) skepp»; en liten skål och en der bredvid stående spjutspets tolkade
han såsom blod, i dess förmenta omskrifning spjutets dryck. Dessa
om-skrifningar låta visserligen tänka sig i den senaste hednatidens skaldespråk,
men vi hafva icke skäl att tillägga bronsålderns nordbor sådana konstlade
bilder. Man har också redan för tjugu år sedan med rätta fäst
uppmärksamheten derpåj »att ett odeladt antagande af detta och dylikt skulle leda
allt för långt in på godtyckets och osäkerhetens område».
Men om vi äfven icke kunna hoppas att lära oss fullständigt läsa
hällristningarnas bildskrift, äro dessa taflor dock icke helt och hållet obegripliga för
den, som ej af dem numera fordrar för mycket. Vi hafva i det föregåen^
flere gånger haft tillfälle att visa, hvilka värderika upplysningar om lifvet i
Sverige under bronsåldern dessa taflor gifva oss. De förtälja mycket om
fredliga syselsättningar och krigiska idrotter, som vi ej på annat sätt kunnat
fa veta; de tala om fartyg och sjöfart, om åkerbruk och boskapsskötsel, om
hästens bruk till ridt och åkning, m. m.
Hällristningar af liknande slag som de nu beskrifna äro ganska
sällsynta i det öfriga Europa. På Alperna, i närheten af Menton e, upptäcktes
dock för några år sedan dylika bilder, framställande bland annat dolkar och
»hjul» lika den hos oss vanliga fig. 228. På Britiska öaraa och i
Frankrike, der ristningar å fasta hällar äro nästan okända, ses ofta bilder inhuggna
å grafkammarnas vägg- och takstenar.
Dtom Europa har man funnit hällristningar i många olika länder, t. ex.
i Amerika, Australien, södra Afrika och Sibirien.
1 Liljegren, Rnnlära (Stockholm, 1832), $. 19.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
