Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
först genom de senaste årens forskningar, som man kunnat ådagalägga« att
Nordens folk haft kännedom om jernets bruk vid den kristna tidräkningens
begynnelse.
Hufvudsakligen på grund af södra Skandinaviens stora rikedom på
minnen från bronsåldern, och emedan endast ett ringa antal fynd fråu jernåldem
då ännu var kändt från dessa trakter, antog man på 1840-talet, att
bronsåldern der varat långt efter Kristi födelse, till och med in i det nittonde
eller nionde århundradet, ehuru man ansåg det vara sannolikt, att
jera-åldern mycket tidigare börjat i Sverige och Norge, der de flesta af de
mång-tusende grafvar, som der funnos, visat sig tillhöra denna period.
Nya fynd ådagalade emellertid, att denna åsigt om jernålderns sena
begynnelse i södra Skandinavien icke kunde vara riktig; och slutligen fann
man på 1850-talet genom studium af de stom danska mossfynd, för k vilka
vi i det följande skola något närmare redogöra, att jernet redau omkring
300 år efter Kristi födelse varit i bruk bland invåname i nämda trakt. Man
antog dock i början, att dessa mossfynd, hvilka uppenbarligen voro minnen
efter blodiga strider, just härstammade från den tid, då från söder, »ett nytt.
eröfrande folk med vapenmakt försökt att hastigt genomföra den till
Norden sig utbredande jernålderskulturen, och att detta inträngande folk öfver
allt blifvit slaget .af de äldre invånarne, hvilka likväl sedan efter segerruset
pä fredlig väg och småningom tillegnat sig den nya kulturen».
Af skäl, för hvilka vi på ett annat ställe redogjort *, torde det
emellertid vara otvifvelaktigt, att vid de här i fråga varande tillfällena härarna a
båda sidor haft jern vapen, och att mossfynden således icke kunna vara
minnen efter strider, genom hvilka jernkulturen tillkämpat sig fast fot i
Norden, utan att de tillhöra en seuare tid, då denna kultur redan hunnit
blifva ensam herskande här.
Talrika undersökningar, som under de senaste åren företagits, — i
synnerhet i de under namnet »brandpletter» kända grafvarna på Bornholm,
— hafva också lärt oss känna en mängd nordiska fynd från en del af
jern-aldern, som är äldre än mossfyudens tid; och numera äro också de flesta
forskare ense derom, att jernet redan vid Kristi födelse, och möjligen något
dessförinnan, varit kändt åtminstone i södra delen af Skandinavien.
Att jernet, liksom bronsen, behöfde lång tid för att intränga i alla då
bebodda delar af Norden, synes oss vara mer än sannolikt. Förhållandena
i de olika trakterna af vårt land äro dock ännu för litet kända i detta
af-seende, för att man skulle kunna besvara den frågan, huru lång tid
förflutit från jernålderns början i södra Skandinavien och till dess den nya
kulturen hunnit göra sig ensam herskande i hela Norden. Vi torde emellertid
böra fästa uppmärksamheten derpå, att sådana fynd som i södra Skandinavieu
äro utmärkande för den äldsta delen af jernåldern — den som ligger före de
stora mossfyndens tid — nästan helt och hållet saknas redan i mellersta 1
1 Montclius, Fråu jernåldern, texten, s. 17.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
