Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sverige, och att iornsaker af de för dessa liiossfynd utmärkande formerna äro
mycket sällsynta i Sverige norr om Dalelfven.
Allt visar, att Sveriges invånare för kännedomen om jernets, liksom
bronsens, bruk haft att tacka ett främmande inflytande. Men var detta
inflytande endast ett sådant, som uppkommer genom’ handel och dylika
förbindelser med andra folk, eller bör det betraktas såsom liktydigt med en ny
invandring? Skäl hafva anförts för båda dessa antaganden, ehuru man länge
ansåg som afgjordt,, att den senare åsigten vore den rätta, det vill säga att
jernets första uppträdande i Norden varit förbundet med en ny invandring,
om man också allt mer måste medgifva, att landets gamla invånare
fortfarande utgjorde en icke obetydlig del af befolkningen.
Frågan kan visserligen ännu icke anses vara slutligen besvarad, men så
mycket är dock genom de senaste årens undersökningar upplyst, att några
af de vigtigaste skäl, hvilka förut antogos tala för en ny invandring, icke
längre kunna anföras såsom stöd för en sådan åsigt.
Man antog nämligen i början, att jern, silfver, runor m. m. på en
gång vid jernålderns början blifvit kända i Norden, och att en förändring i
grafskicket samtidigt inträd t. Det har emellertid visat sig, att så icke varit
förhållandet. Först sedan jernet i flere mansåldrar, troligen i ett par
århundraden, varit i bruk här, blefvo runorna kända; och mellan grafvarna
från bronsålderns sista och jernålderns första del synes numera icke någon
märkbar skilnad finnas.
En omständighet, som också ansetts tala för en förändring i
befolkningsförhållandena vid jernålderns början, är, att man så sällan träffat
graf-var från jernåldern och bronsåldern i samma hög, under det att man
mycket ofta i samma hög funnit grafvar från bronsålderns olika delar. Några i
senare tid gjorda fynd antyda dock möjligheten deraf, att det först anmärkta
förhållandet icke är så sällsynt som det hittills förefallit.
Tvenne andra förhållanden hafva äfven ansetts tala för en invandring
vid jernålderns början, nämligen att man så sällan i fynden från denna
periods äldre del funnit fornsaker af de för den yngre bronsåldern egendomliga
formerna, samt att arbetena från förstnämda tid både i afseende på form och
sirater betydligt afvika från dem som synas tillhöra den föregående periodens,
slut. Det är emellertid möjligt, att framtida undersökningar skola visa, att
detta åtminstone till någon del kan bero dels derpå, att många af
forn-sakerna från den nya perioden äro främmande arbeten, dels derpå, att man
ännu allt för litet känner till de inhemska arbetena från just de mansåldrar,
under hvilka den nya, på jernets kännedom grundade kulturen vann insteg
i Norden.
Såsom en omständighet talande för det antagandet, att Nordens
befolkning under den äldre jernåldern varit hufvudsakligen den samma som under
bronsåldern, har man anfört det troligen i samband med religiösa
föreställningar stående bruk, som vi redan påpekat och som synes hafva varit gemen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
