Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den äldre jernåldern. (Från tiden omkring Kristi födelse till omkring år 450) - De äldsta runorna. — Språket i Sverige under den äldre jernåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något mer än hundra år éedan hittades nämligen i Östergötland, i närheten
af Vadstena, två guldsmycken af det slag, som fomforskarne pläga kalla
brakteater. De hade redan kommit i händerna på en guldsmed, då de
räddades af en fornvän, hvilken man har att tacka för att de nu förvaras i
statens historiska museum. Föga torde han dock hafva anat, hvilket stort
värde den ena af dessa små guldplåtar i sjelfva verket egde. Denna
guld-brakteat, afbildad fig. 303, bär rundt utmed kanten en längre inskrift med
runor, som tydligen skola läsas från höger till venster och som, vända på
vanligt sätt, hafva följande utseende:
hhP*thP*.rmiUXP:Nm’U*Y*:t*MPU<>Ä
Eänge undrade man förgäfves öfver hvad dessa små runor betydde,
tills man slutligen fann, att det, utom de åtta första runorna, hvilkas
mening ännu är dunkel, var runraden i dennas äldsta nu kända form.* 1
Sedermera har man funnit samma runrad, endast med få förändringar,
inristad dels på ett präktigt- spänne af forgyldt silfver upptaget ur en graf
vid Charnay i Bourgogne, östra Frankrike, dels på en kort svärdklinga, eller
ett stort knifblad, af jern, upptaget ur Thamesflodens bädd vid London.
Deijerate återfinnes denna runrad, närmast lik den på Thamesknifven,
äfven i flere handskrifter från en senare tid, 9:e till 11: e århundradet, hvilka
äro anträffade på flere ställen i och utom England, men som alla
ursprungligen förskrifva sig från detta land. Den märkligaste af dem är en, i
hvilken en gammal fornengelsk runsång läses, som innehåller icke blott runorna,
deras namn och betydelse, utan äfven en förklaring öfver dessa namn.
Jernför man dessa urkunder, finner man, att den äldsta runraden både
i afseende på tecknens form och inbördes ställning varit sådan som
Vadstena-brakteaten visar oss, hufvudsakligen endast med det undantaget, att sista
runan Mi troligen af brist på rum, icke finnes på nämda brakteat.
Den äldsta runraden2 har således bestått af 24 runor, livilka haft
följande utseende, ordning och betydelse:
r l\ t> Ht < X P :
f utharkgw hni(j eu(?; p) -r s t b e m 1 ng o d
Runorna b och P hafva troligen betecknat samma ljud som de engelska
bokstäfverna th och w. Runan Y förekommer vid denna tid nästan endast i
slutet af orden; det ljud, som den betecknade, var först s, men öfvergick
sedan, i den mån språket förändrade sig, till r.
Om vi nu betrakta dessa äldsta runor och deras betydelse, finna vi strax,
att öfverensstämmelsen med de gamla sydeuropeiska alfabeten i många fall
är i ögonen fallaude. Ingen torde nämligen kunna anse det vara en
tillfällighet, att runorna fc, <, Hi I, H, t nästan fullständigt likna de latinska, och
1 På en i Skåne hittad guldbrakteat, ungefär samtidig med den frän Vadstena, ses äfven
början af runraden, men endast de tre första tecknen P h K
1 Man begagnar äfven uttrycket runalfabet, ehuru det är mindre egeutligt. då runorna icke
såsom de grekiska, latinäka och nyare folkens bokstäfver äro ordnade så, att de börja med A och B,
af hvilkas grekiska namn (alfa, beta) ordet alfabet kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
