Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en del äfven de grekiska bokstäfver, som hafva samma betydelse. Men
å andra sidan synas dock några runor icke ega minsta likhet med något annat
kändt alfabet. Kunna vi då uppvisa runradens härkomst från något af de
sydeuropeiska alfabeten, eller visar den, såsom man så ofta påstått, tillbaka
till en med dessa alfabet »gemensam källa»? Svaret på denna fråga är
numera ej svårt, men först måste vi med några ord redogöra för sammanhanget
mellan njrssnämda alfabet och deras ursprung.
Bland de många dyrbara gåfvor som Europa fått af Österlandet är
skrif-konsten en af de yppersta. Den verkliga bokstafsskriften är nämligen en
uppfinning af de semitiska folken. Det äldsta semitiska alfabetet känner man
numera genom ett för några år sedan gjordt fynd af en sten, å hvilken är
inhuggen en moabitisk inskrift från konung Mesas regeringstid, i nionde
århundradet före Kristus. Från detta äldsta semitiska alfabet har det alfabet
utvecklats, som vi finna användt i gamla foinikiska inskrifter, bland annat å den
sidoniske konung Esjmunasars grafvård från det fjerde, eller från slutet af
det femte århundradet före Kristus. Dessa alfabet bestå af 22 bokstäfver.
Redan Herodotos berättar, att grekerne erhållit sina bokstäfver från
foinikerne, och riktigheten af denna uppgift är numera höjd öfver hvarje
tvifvel. Ett oemotsägligt bevis för det grekiska alfabetets härkomst från det
foinikiska hafva vi nämligen i den öfverensstämmelse som finnes dels mellan
de grekiska och semitiska bokstäfvernas namn och ordning, dels mellan de
forngrekiska och de foinikiska bokstafsformernu. I det förra afseendet är det
nog att påminna om det hebreiska alef, bet och det grekiska alfat
beta. I det senare afseendet måste vi naturligtvis endast taga de äldsta
grekiska bokstäfverna i betraktande, då, såsom man kunnat vänta, likheten
med de foinikiska visar sig vara mycket större, än om man jemför de senare
med de vanliga grekiska bokstäfverna som tillhöra en tid, då redan
betydliga förändringar egt rum. Oaktadt denna stora likhet mellan det äldsta
grekiska och. det semitiska alfabetet, finna vi dock hos det förra en
väsentlig afvikelse från det senare, hvilken tillika så att säga betecknar det sista
stora framsteget i bokstafsskriftens utveckling. Det fornsemitiska alfabetet
bevarar nämligen ännu minnet om ursprunget från en stafvelseskrift, deri att
det blott har tecken för konsonanterna* så att hvarje bokstaf både betecknar
konsonanten och den vokal, som bildade en stafvelse i förening med denna
konsonant. Grekerne gjorde sig deremot vid upptagandet af det foinikiska
alfabetet särskilda teckeu för konsonanterna och för vokalerna.
1 sin ordning gåfvo grekerne de italienska folken bokstafsskriften,
hvar-för också både de etruskiska, latinska och andra italienska alfabeten i sina
äldsta former föga afvika från det samtida grekiska. ‘
Jemföra vi nu den äldsta runraden med de särskilda här omnämda
alfabeten, så skola vi finna, att runorna icke kunna hafva uppstått
omedelbart ur det foinikiska eller något annat semitiskt alfabet. I flere vigtiga fall
— såsom det att bland runorna finnas särskilda tecken för vokalerna —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
