Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Midten af jernåldern. Från omkring år 450 till omkring år 700) - Förbindelse med det byzantinska riket. — Guldrikedom. — Inhemska arbeten. — Förhållande till den yngre jernåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan Theodosius den store skall hafva gifvit goterne så kallade
subsidier, och vid freden mellan hunnerne och Theodosius II år 447 måste
kejsaren medgifva, att de årliga subsidierna ökades från 700 till 2 100
marker guld. Då kejsar Leo I (457—474) ej mer ville utbetala till goterne
det vanliga årsbeloppet, härjade de Illyria och tilltvungo sig en årlig skatt
af 300 marker guld. Leos efterträdare Zeno erlade ofantliga summor till
Theodorik, östgoternes berömde konung, for att försäkra sig om hans bistand.
Just dessa tre kejsarnamn, Theodosius, Leo och Zeno, möta oss oftast på de
i Sverige funna guldmynten.
Sedan det byzantinska guldet kommit i goternes händer, spreds det snart
till de med dem närbeslägtade folken vid Östersjön. Med tillhjelp af fyuden
på Europas fastland kunna vi också lätt spåra de vägar, på hvilka de från
Kon-stantinopel erhållna guldskatterna letade sig fram till Östersjön. Dessa vägar
följde nu, såsom i denarernas tid (se s. 179), de stora flodernas, i synnerhet
Weichsels dalar genom det nu varande östra Tyskland och Polen. Att den
vanliga handelsvägen mellan sydöstra Europa och Skandinavien följde Weichsels
lopp, visas äfven deraf, att den vid midten af det sjette århundradet lefvande
gotiske författaren Jordanes, biskop i Ravenna, omtalar »ön Scanzia», det
vill säga Skåne eller Sverige, såsom liggande midt för mynningen af nämda
flod (jfr s. 4).
Den omständigheten, att de hos oss funna guldmynten sällan visa spår
af nötning och långvarigt bruk, synes antyda, att de ej varit länge på vägen
och att tillförseln var rask och oafbruten. Härvid förtjenar det också
anmärkas, att man i jorden hos oss funnit mynt äfven af sådana kejsare, som
regerade endast mycket kort tid. Så har man t. ex. vid olika tillfallen här
i Norden hittat mynt af kejsar Leo II, hvilken föga mer än några månader
innehade tronen.
Förbindelsen mellan Norden och södra Europa under denna tid har
emellertid icke blott i vår jord lemnat minnen efter sig; äfven söderns
histo-rieskrifvare omtala uttryckligen den samfärdsel, som egde rum mellan goterne
i söder och Nordens götar. Så förtäljes det, att östgoternes nyssnämde
konung Theodorik, Italiens eröfrare, underhöll en liflig och vänlig gemenskap
med våra länder. Italienarne prydde sig med pelsverk från Sverige och en
konung öfver ett af Skandinaviens folk, hvilken frivilligt eller tvungen
lemnat sitt land, fann en gästfri tillflyktsort i Ravenna, Theodoriks
huf-vudstad.
Prokopios, som lefde på 500-talet och en längre tid vistades vid kejsar
Justiniani hof, har meddelat en märklig berättelse om en gotisk invandring,
som kort förut skulle hafva egt rum i våra bygder. Om ock denna
invandring möjligen varit af mindre betydenhet, torde man dock böra fästa mycken
vigt vid berättelsen derom, såsom lemnad af en nästan samtidig författare,
hvars trovärdighet man ej har skäl att betvifla. Då Prokopios såsom sekre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
