Sveriges hednatid, samt medeltid, förra skedet, från år 1060 till år 1350 / 225 (1877) Author: Oscar Montelius Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Midten af jernåldern. Från omkring år 450 till omkring år 700) - Förbindelse med det byzantinska riket. — Guldrikedom. — Inhemska arbeten. — Förhållande till den yngre jernåldern

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Man känner för närvarande mer än 320 sådana i Skandinavien funna
byzantinska (östromerska) och vestromerska guldmynt från ifrågavarande tid[1].
Af dem är dock endast en fjerdedel hittad i Danmark, alla de öfriga i Sverige;
från Norge lär intet sådant mynt ännu vara kändt. Liksom de romerska
denarerna från Antoninernes tid, äro de allra flesta »solidi» funna på de tre för
den tidens handel så vigtiga öarna Gotland, Öland och Bornholm; men under
det att silfvermynten äro utan jemförelse mest talrika på Gotland, äro
guldmynten talrikast å Öland, på hvilken lilla ö mer än en tredjedel af alla från
Norden kända sådana mynt är funnen.

I afseende på dessa guldmynts förekomst i Sverige har man fäst
uppmärksamheten på det märkliga förhållandet, att den år 491 på tronen i
Konstantinopel uppstigne kejsar Anastasii mynt aldrig blifvit funna på Öland,
under det att de deremot i stort antal hittats på Gotland[2]. Äfven den föregående,
under åren 474—491 regerande kejsar Zenos mynt äro vida sällsyntare på
Öland än på Gotland och svenska fastlandet, under det att man från tiden
mellan 400 och 474 funnit dubbelt så många
mynt på Öland som i hela det öfriga Sverige.
Detta förhållande är så mycket mera
anmärkningsvärdt, som Anastasii mynt vid några
tillfällen anträffats icke blott på Bornholm utan
äfven på Sveriges fastland, både i Skåne, i
Kalmar län och i Mälarnejden. Då
frånvaron af dessa mynt på Öland ej gerna kan
bero på en tillfällighet, hafva vi möjligen
häri en antydan derom, att de förbindelser, som bragt de byzantinska
mynten till nämda ö, omkring år 500 blifvit tvärt af brutna, ehuru förbindelsen
mellan det öfriga Skandinavien och södern fortforo. På frågan om orsaken
till detta af brott torde man emellertid icke kunna för närvarande gifva något
fullt tillfredsställande svar.

309. Byzantinskt guldmynt (solidus)[3]. Öland. 1/1.

Omfattningen af den samfärdsel som förde de nu omtalade guldmynten
till Norden framträder ännu mera, då vi besinna, att de flesta bland de
präktiga guldsmycken, på hvilka de nordiska fynden från jernålderns midt
äro så rika, torde hafva antingen följt med mynten från söder eller blifvit
här arbetade af nedsmälta romerska och byzantinska guldmynt.

Källan till denna guldström är troligen i främsta rummet den skatt i
guld, som, enligt hvad man af historien vet, flere kejsare i Konstantinopel vid
denna tid måste betala till goterne vid Donau och till hunnerne, under hvilka
goterne kämpade mot det östromerska riket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>