Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Sverige blifvet ett rike. — Ynglingaätten. — Erik Segersäll. — Olof Skötkonung och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klokhet hos konungens rådgifvare afvandes väl denna fara, men Olof måste
dela makten med en af sina söner, hvilken utropades till konung. Denne,
som nu endast lär varit tio eller tolf vintrar gammal, hade i dopet kallats
Jakob, hvilket de ännu hedniska uppsvearue ej gillade, hvarför de gåfvo
honom namnet Anund, hvilket han sedan behöll.
I förlikningen med de upproriske hade Olof äfven förnyat sitt löfte att
hålla frid och sämja med Norges konung. I anledning häraf sammanträffade
Olof Skötkonung med sin mag i K ung häll, der förlikning ingicks mellan
dem. Detta skall hafva timat år 1019.
Olof Skötkonung öfverlefde ej länge dessa händelser. Snorre Sturlasson
berättar, att han dog vintern 1021—1022. Vid Husaby kyrka i Vestergötland
visas hans grafvård; denna är visserligen mycket gammal, möjligen från det
elfte århundradet, men intet bevisar, att konung Olof hvilar derunder (fig. 328).
Olof Skötkonung är, så vidt man vet, den förste konung i Sverige som
låtit slå mynt. De äro af silfver af den storlek och det utseende som fig.
330 visar; de slogos i Sigtuna af myntmästare hvilka inkommit från England,
hvarför prägeln är mycket lik den å de samtida engelska mynten.
Efter Olofs död blef Anund ensam
konung i Sverige. Mot den danske konungen
Knud den store, som nu herskade både
öfver Danmark och England, hotande
jem-vigten i Norden, slöt Anund förbund med
sin svåger konung Olaf i Norge, af hvilket
lnnd Knud återfordrade den del som efter
svolderslaget tillfallit Danmark. Under
Knuds frånvaro härjade de förbundna
konun-garne Danmarks kuster med en stor flotta; sveakonungen skall ensam hafva
haft mer än 400 skepp. Då Knud kom hem, seglade de förbundne österut
längs skånska kusten till Helgeåns mynning, der det kom till en strid som
dock ej blef afgörande, hvarefter Anund och Knud seglade hem livar till sitt
land. Konung Olaf, som ej ansåg rådligt att taga sjövägen genom det af
danskarne beherskade Öresund, lät föra sina skepp till Kalmar och återvände
landvägen genom Götaland till Norge. Den svenske konungen tog ej vidare
någon mera verksam del i striden mellan Knud och Olaf; den senare måste
slutligen fly från Norge, der Knud hyllades som konung, och söka en fristad
i Ryssland hos sin svåger, storfursten Jaroslaf i Novgorod. Då han någon
tid derefter gjorde ett försök att återvinna sitt rike, samlade han visserligen
i Sverige med Anunds tillhjelp en liteu här, med hvilken han genom
Jemt-land drog in i Trondhjemsbygden; men der mötte han vid Stiklastad den
vida starkare norska hären och det kom till en hård strid, i hvilken Olaf
stupade (1030). Efter hans död inträffade snart ett omslag i norrmännens 1
330.
Silfvcrmynt slaget för Olof
Skötkonung i Sigtunal. ’/,.
1 Inskrift: Olaf rex swe?o[rum] — Godwine mo[netarius] Siht[un] (Olof svearnes
konung — Godwine myntmästare, Sigtuna). Mellan korsarmarna på frånsidan läses ordet Crux (kors).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
