Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8011 Svend Estridsen och i Norge med Olaf den heliges halfbroder Harald
Sigurdsson, under det att nordhorn es ättlingar under William Eröfraren stifta
ett nytt rike i England.
Vikingatåg. — Yfiringafärder.
Vikingallfvet enligt Tåra ftrftdcrs iskidningtsltt — Vikingatågens orsaker. — Vikingarne
htu-s9ka lånderna Tid Nordsjffn och Medelhafret. — Beligriogen af Paris, ir 885—886. — Gånge-Rolf. — Kormandie.
— NordmannaTkldet i Napoli och Sicilien. — Nordiska konungariken I Irland ock Northnmberland. —
Erif-rlngen af Bogland. — Minnen af Tikingarno i Testra Europa. — VftringafXrder österut. — Vikinganes fartyg
och vapen.
Vi skola dröja något vid samfärdseln mellan Norden och Europas öfriga
länder under den bragdrika tid, då Nordens söner funno hemmet för trångt
och stormade ut öfver hafven för att söka ära och guld, då de grundade nya*
blomstrande välden i aflägsna länder och med sitt friska blod föryngrade
folken mångenstädes i vår verldsdel.
I »Fritjofs saga» har Tegnér gifvit ett skönt uttryck åt den poetiska
uppfattningen af dennas tid och en med lifliga färger målad bild af
vikinga-lifvets lysande sidor, under det »Vikingen» af Geijer låter oss från en annan sida
lära känna denna kraftiga, men vilda tid. På den frågan: Hvilkendera
skildringen är mest historiskt sann? tro vi oss böra svara, att det är den senare.
Och vi stå ej ensamma vid en sådan uppfattning af vikingatiden; en bland
de varmaste beundrarne af Sveriges forntid säger härom1:
»Det är sant, att det hvilar ett rosenskimmer öfver Nordens vikingatid;
men väpua vi vårt öga med historiens synglas, så skola vi snart finna, att
detta rosenskimmer icke är annat än en färgblandning af blod och tårar.»
Han tillägger: »På namnet, hvarmed mau betecknar en sak, beror ofta det
begrepp man bildar sig om denna. Med vikingafärd tänker man sig
derfor gerna en ridderlig jagt efter faror och krigiska äfventyr, men den
definieras bättre med färder för mord och plundring. Vi öfversätta det derför
fullkomligt troget med sjöröfveri drifvet som näringsfång.»
Detta omdöme kan synas allt för strängt. Vi måste dock erkänna, att
det är riktigt, om vi nämligen mäta den tiden med vår tids mått. Men
hvilken förändring i "Verldsåskådning och seder hafva icke de tusen år medfört,
som skilja oss från nordraannatågens dagar! För att vara rättvisa måste vi
derför söka att sätta oss in i våra fäders åskådningssätt. Enligt deras tro
var endast den svärdfallne kämpen värdig att deltaga i Valhalls glädje; deras
religion manade dem att söka samtidens och efterveridens pris för blodiga
bragder; för dem — och ej för dem allena — fans ingen annan folkrätt än
våldets. Hvad som vans i öppen strid var lagfånget gods, och giltig orsak
till kampen var, att den anfallne egde bättre land och mera gods.
Om än vikingalifvet i sedligt afseende för oss synes förkastligt, ehuru
förklarligt, böra vi likväl betrakta det äfven från en annan sida. Vi måste
1 A. E. Holmberg, Nordbon under hednatiden, s. 85.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
