Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Vikingatåg. — Väringafärder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Sikelön (Sicilien) och Afrika; i Afrika dröjde han många år, vann der
åt kejsaren åttio borgar och samlade för egen räkning en omätlig skatt.
På en tid då förbindelsen länderna emellan var så mycket svårare än i
våra dagar var visserligen färden från Norden till Miklegård ingen ringa*
sak. Att Nordens härdade söner dock föga fäste sig vid resans mödor och
faror, visas redan af det stora antal som drog till Konstantinopel; men det
framgår särdeles tydligt af hvad som i en trovärdig saga berättas om en
is-ländare vid namn Torstein. Denne fick, under det han vistades i Norge,
underrättelse om sin broder Grettes dråp och att banemannen farit till Miklegård^
De flesta hade väl under
sådana förhållanden låtit
blodshämden hvila; men
Torstein drog ej i
betänkande att förfölja dråparen,
oaktadt han icke ens kände
honom till utseendet. Han
följde hans spår ända till
Miklegård, der båda
upp-togos bland väringarne.
Först efter någon tid
lyckades det Torstein att få reda
på den han så länge och
ihärdigt sökt; det var vid
det vapentiug som
väringarne alltid höllo, innan de
drogo i hämad. Hvar och
en skulle då uppvisa sina
vapen; dråparen visade med
stolthet sitt svärd och
omtalade att han dermed dödat
Grette. Alla beundrade det
vackra vapnet, som gick ur
hand i hand, tills det
slutligen äfven kom till Torstein.
Denne tog svärdet och gaf
genast egaren banesår.
Sagan tillägger att, så vidt man vet, har ingen annan isländare än Grette
blif-vit hämnad i Miklegård.
Den vanliga vägen från Norden till Grekland var ej till sjös, utan
öfver Ryssland, då man följde utefter Dnjeprfloden och från dess mynning
seglade öfver Svarta hafvet till Konstantinopel.
Ett af de märkligaste minnena från nordbornes färder till den grekiske
kejsarens länder under vikingatiden är det marmorlejon som nu står vid
ingången till arsenalen i Venezia (fig. 333). Det fördes dit, sedan venezianerne
333.
Marmorlejon med runinskrift, fran Piræus, nu i Venezia.
Höjden 3 meter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
