Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Fredlig samfärdsel med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I de vestra kustlandskapen äro de så godt som okända; i det inre af landet,
äfven det under nu ifrågavarande tid så vigtiga Vestergötland, äro de
sällsynta. Talrikt förekomma de deremot i Östersjöns kusttrakter, vid Mälarens
stränder och i närheten af de större vattendrag som stå i förbindelse med
Öster-sjöu, men framför allt på Öland och Gotland. I synnerhet äro de
utomordentligt talrika på sistnämda ö, den längst från England liggande delen
af Norden, från hvilken väl endast en ringa del af de krigare härstammade
som brandskattade anglosachsernes land.
Allt detta visar tydligt nog, att åtminstone flertalet af de
ifrågavarande mynten ej anförtrotts åt jorden omedelbart af de hemvändande nordbor,
som deltagit i plundringstågen till England, utan att de af handeln förts
till de ställen der de nu hittats.
Utom de i England präglade mynt som vi nu omtalat har man i svensk
jord äfven funnit andra, ehuru ej särdeles många, minnen från färderna till
de Britiska öarna, såsom mynt slagna för de nordiska konungarne i Dublin
och några prydnader, hvilka antingen äro hemförda från de nämda öarna
eller förfärdigade efter derifrån komna förebilder (fig. 393).
Deijemte kunna vi spåra minnen af våra förfäders förbindelse med
nyss-nämda trakter i de rikt utvecklade ornament som pryda många inhemska
arbeten från hednatidens sista århundraden.
De präktiga orm- och drakslingorna, hvilka
så ofta ses på arbeten från denna tid, hafva
visserligen ett nordiskt ursprung och kunna
ilär följas tillbaka åtminstone ända till de
första århundradena efter Kristi födelse; men
det torde vara obestridligt, att de, i den form
de fingo under vikingatiden, röja ett
inflytande af de "liknande ornament, hvilka
nord-borne lärde känna hos folken på de Britiska öarna. Den grundolikhet synes
dock böra framhållas, att de nordiska slingorna ursprungligen äro bildade af
ormar, under det att slingorna från de Britiska öarna ofta bildas af fåglar,
hvilket deremot icke ses på svenska arbeten, om icke såsom följd af inflytande
från vestem. Detta torde bland annat vara fallet med det präktiga
svärdfäste som är afbildadt fig. 341.
Äfven andra på svenska arbeten från vikingatiden förekommande sirater
äro utan tvifvel efterbildade efter liknande, hvilka våra förfäder lärde känna
vid sina besök i Irland och Skotland.
Ett minne af förbindelsen med England hafva vi, såsom i det
föregående är antydt, också deri, att de äldsta svenska mynten präglades icke
blott i fullkomlig likhet med de samtida engelska, utan till och med af
engelska myntmästare, såsom vi se af deras å myntens frånsida utsatta namn
samt af ett och annat i omskrifterna förekommande anglosachsiskt ord. 1
1 Inskrift: Pipinvs rex Eqfvitanie]— Pectavo (Pipin konung af Aquitania — Poiticrs).
Ä frånsidans midt läses Pipin[v]s.
350. Silfvermynt prägladt i Poitiers
för konung Pipin af Aquitania.
Vestergötland1. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
