Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Fredlig samfärdsel med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sätt som t. ex. de i mälarnejden liggande Björke, Björklinge, Björkeby och
Björkvik en gång, enligt ännu bevarade handlingar, hetat Birke, Birklinge,
Birkeby och Birkevik.
I Ansgars af Rimbert författade lefnadsteckning omtalas Birka såsom en
i svearnes land belägen hamn, hvarest många rika köpmän bo och der det
finnes öfverflöd på allt lifvets goda och stora skatter. Han berättar vidare,
att stadsborne, vid ett oväntadt anfall af den fördrifne och nu med en dansk
flotta återvändande sveakonungen Anund, togo sin tillflykt till en borg som
låg der invid; då emellertid borgen ej var synnerligen stark och försvararnes
antal ringa, inledde de underhandlingar med konung Anund, och denne
lofvade dem frid mot en brandskatt af 100 pund silfver, hvilka utan svårighet
strax lära hafva blifvit uppvägda. Den belägrande hären var emellertid
missnöjd med öfverenskommelsen och hotade att trots denna plundra och bränna
staden; man påstod nämligen, att hvarje köpman der egde mer än hela den
erlagda summan. En lottkastning, företagen för att utröna gudames vilja,
visade emellertid, att dessa ej skulle gynna ett anfall på staden, hvarför planen
öfvergafs och danskame i stället försökte sin lycka mot en vendisk stad.
Mäster Adam säger, att Birka är en stad belägen ej långt från Upsala,
svearnes mest ansedda tempel. Till denna stad, som eger den tryggaste hamn
i de svenska kusttrakterna, pläga danskar, norrmän, slaver, sember samt andra
slaviska folk segla med sina skepp. Då stadens invånare ofta voro utsatta
för anfall af sjöröfvare och ej kunde möta våld med våld, hade de genom
försänkningar sökt för fiendtliga skepp försvåra inseglingen till staden. Det
oaktadt blef staden slutligen alldeles förstörd. När detta skett, är ej kändt;
man vet endast att det skett efter år 936, då erkebiskop Unne af Bremen
dog der, och före 1070-talet, då det berättas, att staden varit så
tillintetgjord, att man knapt kunde se hvar den legat. En omständighet synes tala
för att Birka blifvit förstördt under senare hälften af 900-talet; man har
nämligen på den plats der staden legat funnit talrika arabiska och några
byzantinska mynt från nämda århundrade, men intet mynt från början af
det följande. Det yngsta mynt man nu känner från Björkön är ej
prägladt efter år 977. Särskild uppmärksamhet synes oss böra egnas den
fullständiga frånvaron på nämda ö af tyska och anglosachsiska mynt från senare
delen af 900-talet och tiden omkring år 1000, hvilka mynt voro så allmänna
i Sverige och af hvilka äfven i trakterna kring Mälaren betydliga massor
funnits; då man ej från Björkön känner något tyskt eller anglosachsiskt mynt
från nämda tid, kan möjligen deri ligga en antydan om att Birkas betydelse
såsom handelsplats upphört, innan sådana mynt hunno komma hit.
På Björköns norra del synas ännu talrika lemningar af det gamla
Birka. Den plats der staden legat kallas ännu »bysta’n» eller det ställe 1
1 Under medeltiden och ända till 1700-talet voro alla eniga om att Birka endast var en
annan form af namnet på Björkö i Mälaren. Under de sista hundra åren hafva väl många olika
åsigter om Birkas läge sökt göra sig gällande, i det man velat förlägga den ryktbara staden än vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
