Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Fredlig samfärdsel med främmande länder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360.
Bronsdosa till förvarande af våg
och vigter. Gotland. \2.
betydde boskap, gods i allmänhet och särskildt hvad vi nu mena med
penningar.
Mynt fans visserligen i landet, men med undantag af de få som mot
slutet af tidskiftet präglades af Olof Skötkonung och Anund Jakob, var allt
utländskt och från många skilda håll. Från
denna del af hednatiden har man så godt som
endast funnit silfvermynt i Norden; en
märklig omständighet, helst om vi besinna,
att under närmast föregående tid endast
guldmynt var i omlopp och att man från
sist-nämda tid träffat vida mera guld än silfver i;
Norden.
Emedan silfret under vikingatiden hade
ett mycket högre värde än nu, motsvarade
de mynt som då funnos vår tids större
silfvermynt. Bristen på skiljemynt af bjelptes genom
att bryta eller klippa mynten i smärre bitar.
Halfva och fjerdedels mynt träffas ofta; och de på frånsidau af de
auglo-sachsiska mynten (fig. 349) vanligen förekommande likarmade korsen
underlättade delningen.
Vid större betalningar måste silfret, antingen det var mynt, prydnader
eller tenar, vägas. Det särskildt till betalningsmedel
af-sedda, ehuru opräglade silfret var, liksom guldet under
föregående tidskifte (s. 232), lagdt i spiral; silfverspiralerna äro
dock betydligt större än de äldre af guld. I statens historiska
museum förvaras ett par spiralringar af silfver från nu
ifrågavarande tid, hvilka, då de vanliga spiralerna ju gjorde tjenst
som mynt, på visst sätt kunna betraktas som falskmynt. De
bestå nämligen af en jemförelsevis tjock kopparten, omgifven ofve^J^dmed2^ron8’
af en tunn silfverskålla; de måste emellertid hafva varit af- 3
sedda för större, betalningar, hvarviä den eljest vanliga sönderstvckningen af
ringarna ej kommit i fråga, emedan i annat fall bedrägeriet genast blifvit röjdt.
Man påminnes härvid om den guldring, hvilken konung Olaf Tryggvesson
tagit från tempeldörren vid Lade i Norge och sedan såsom
-en stor dyrbarhet skänkte till drottning Sigrid Storråda.
Snorre Sturlasson berättar, att ringen prisades af alla, men
två bröder, som voro drottningens smeder, togo den, vägde
den i handen och talade sinsemellan tyst. På drottningens
fråga, hvarför de så gjorde, sade de, att det var svek i
ringen; då den sönderbröts, fann man också koppar inuti.
Flere gånger har man funnit vågar och vigter som
under denna tid användes till uppvägande af guldet och silfret.
Vågarna (fig. 359) likna alldeles de ännu brukliga, endast med den skilnad
att båda armarna kunna genom särskildt dertill afsedda leder vikas i hop och
361. Vigt af jern,
362. Vigt af jem.
Gotland. V*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
