Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inläggas mellan skålarna, hvarigenom man lätt kunde medföra vågen, utan
att den löpte fara att brytas sönder. Stundom finner man smärre runda
bronsdosor (fig. 360) till förvarande af våg och vigter.
Vigterna hafva vanligen den form som fig. 361 visar. De bestå af jern
öfverklädt med en tunn bronsyta; härigenom sökte man på ett sinnrikt satt
förekomma deras förfalskande, emedan, om någon ville genom skrapning
minska vigtens tyngd, sådant röjdes af det då i dagen trädande jernet. Dessa
vigter hafva tvifvelsutan följt hit med silfret från araberne. Ett sådant
ursprung röjes deraf, att man i Asien funnit alldeles liknande vigter, samt af
den efterbildning af arabisk skrift som ses på fig. 361 och några andra; en
vägning af dessa vigter visar också, att de tillhöra det arabiska vigtsystemet.
Nordborne hade dock tvifvelsutan redan före början af handeln meJ
araberne ett eget vigtsystem, troligen detsamma som begagnades under
medeltiden med enheterna mark, öre och örtug; ett system som icke är utbildadt
ur det arabiska. Den vigt, helt och hållet af jern, som ses fig. 362 och som
är funnen med en mängd andra saker från något af hednatidens sista
århundraden, hör möjligen till det nordiska systemet; den väger 2,136 kilogram
eller helt nära 10 svenska marker, nämligen sådana marker som begagnades
här under medeltiden.
Yid färder inom landet begagnade man i forna dagar de många
vattenvägarna så mycket som möjligt, emedan de erbjödo de bästa
samfärdsels-medlen på en tid då landsvägarna, der sådana funnos, ännu voro i ett be-
dröfligt skick. De vor»
väl vanligen ej annat äa
ridvägar, på hvilka man
mångenstädes eudast med
svårighet kunde taga sig
fram. I aflägsnare
landsorter följa de flesta
härads-och sockenvägarna ännu
dessa gamla rid väg ar.
hvilka man ofta ser löpa
öfver höga berg. Detta
kan nu förefalla både
besvärligt och onödigt, men
det var dock nödvändigt på
en tid, då marken var långt
363. Bron vid Täby i Upland. mera vattensjuk än nu.
Efter en teckning från slutet af 1600-talet. Mot slutet af det tid-
skifte vi nu studera och i samma mån som kristendomen vann insteg i landet,
började man emellertid egna en större uppmärksamhet åt förbättrandet af vägarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
