Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Sveriges hednatid. Från äldsta tid till omkring år 1060 - Jernåldern. (Från omkring Kristi födelse till senare hälften af det elfte århundradet) - Den yngre jernåldern eller vikingatiden. (Från omkring år 700 till omkring år 1060) - Den andliga odlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i lunden, var 72l. Sångerna, som vid en sådan offerhandling pläga afsjungas,
äro mångfaldiga och tillika så ohöfviska, att deras innehåll helst må
förtigas.» Denna stora fest skall hafva firats vid vårdagjemningen.
Utom denna med längre mellantid återkommande tempelfest firades
årligen tre stora offer. Det ena hölls vid midvintem; det var julen, nordbons
största högtid, som dock inföll ungefär en månad senare än vår jul. Då
offrades for ett lyckligt år, och vid julgalten aflades löften om stordåd under det
stundande nya året. Det andra hölls vid sommams början; det kallades
»segeroffret», emedan man då offrade för seger under sommarns härnadståg. Det
tredje offret hölls på hösten; det var en tacksägelsefest för lyckligt slutad skörd.
Tempel, eller hof såsom de då kallades, funnos äfven på många andra
ställen än vid Upsala; troligen voro de öfver allt af trä. På alla offerplatser
hade man dock icke timrade gudahus, utan gudstjensten firades mångenstädes
i en helig lund eller vid en helig källa; och det finnes goda skäl att som
offerställeu betrakta många af de vanligen under namnet »domareringar»
eller »domaresäten» bekanta kretsarna af stora på något afstånd från
hvarandra lagda stenar. Stenarnas antal i en sådan krets är ofta det i våra
förfäders ögon heliga talet nio; och i kretsens närhet finnes ej sällan en källa, i
hvilken stundom, liksom i andra källor (s. 208), ännu i våra dagar offras.
Yi kunna ännu i dag, äfven om vi ej lyssna till sägnerna i orten,
uppräkna en stor mängd ställen der våra förfäder blotat1 2 åt åsagudarne.
Sådana äro de i många landskap förekommande ställen med namnen Hof, Harg
eller Yi3; och ofta kunna vi till och med se, åt hvilken gud stället varit
helgadt4. Det förtjenar anmärkas, att dylika namn endast mycket sällan träffas
norr om Dalelfven.
Den omständigheten, att så många af dessa namn nu beteckna kyrkor,
förtjenar uppmärksamhet, emedan den visar, att $ Sverige liksom i andra
länder de kristna kyrkorna ofta bygdes på samma ställen, som redan under
hednatiden varit helgade åt gudstjensten. Påfvarne förordade sjelfva denna
åtgärd, emedan man vid den nya lärans införande sökte bibehålla så mycket
som möjligt af de gamla bruken och derför åt de kristnes gud invigde de
ställen, dit folket vant sig att sammankomma för att förrätta sin andakt.
1 Enligt en annan samtida anteckning varade offren och de dermed förbundna gillena i nio
dagar. Hvarje dag offrades en meuniska och sju djur, så att antalet döda för de nio dagarna blir 72.
2 Blota är det gamla svenska uttrycket för offra.
3 Harg motsvarar ungefär hvad vi mena med altare; Vi betyder helgedom, heligt ställe.
* Exempel härpå äro Odens vi i Vestmanland, Nerikc och Småland, Odi nsharg (nu
Odensala) och Odinslunda (nu Onslunda) i Upland, Torsvi i Upland, Torsharg (nu Torshälla) i
Södermanland, Torslunda och Torlunda i Upland, Vestmanland, Södermanland, Östergötland
och på Öland, Frösvi och Frövi i Upland, Vestmanland, Nerike, Södermanland och Östergötland,
Fröslunda och Frölunda i Upland, Vestmanland, Södermanland, Östergötland, Vestergötland och
på Öland, »Nierdhavi» (på 1300-talet) i Nerike och Östergötland, »Nærdhalunda» (nu Närlunda)
i Vestmanland och Södermanland, samt Ullavi eller Ullevi i Upland, Vestmanland, Nerike,
Östergötland, Vestergötland, Småland och på Öland; jfr äfven Friggeråker i Vestergötland. Deremot
torde det vara ovisst, om Skedevi (Sködve, Sköfde) kommer af Skade. Baldersnäs (på Dal) och
några dylika namn kunna ej härvid tagas i betraktande, emedan de äro bildade i senare tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
