Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jemte ortnamnen lemna äfven andra namn upplysningar om de gudar
som våra forfader dyrkade. På runstenarna från hednatiden och
kristendomens början, äfvensom i medeltidens handlingar, finna vi nämligen en stor
mängd med Tor och Frö sammansatta namn på män och, ehuru mera sällan,
på qvinnor, såsom Torbjörn, Torfast, Torfrid, Torger, Torgny, Torgot,
Torkel, Torketil, Tormund, Torsten, Torulf, och Fröbjörn, Fröger, Frömund.
Frösten; äfven Tor, Tora, Tord och Tore förekomma ofta.
Deremot äro dylika med Odin börjande namn mycket
sällsynta, under det att öfriga gudanamn så godt som aldrig
användes på detta sätt.
Man finner vid närmare granskning af de nu nämda
namnen och af andra förhållanden, att icke alla de gudar
som Eddan omtalar varit föremål för egentlig dyrkan. Mest
dyrkades i Sverige Odin, Tor och Frö, de tre hvilkas bilder
404. Torshammare af skola hafva funnits i Upsala tempel; dessutom träffa vi
silfrer. Upland. ’/,. m^nga spår af Njärds och Ulls (hafvets och vinterns), men
endast mycket fa af de andra gudarnes och gudinnornas dyrkan.
Den gud hvars dyrkan lemnat de ojemförligt talrikaste spåren efter sig
är Tor1. Hans namn förekommer oftare än någon annans i namn på orter
och på personer; hans bild omtalas ofta såsom uppstäld i templen och såsom
utskuren på högsätesstolparna; afbildningar af hans hammare (fig. 404, 405)
buros af de hedniska svenskarne på samma sätt som man efter kristendomens
införande bar korsets bild; hans hammare är äfven
afbildad på några runstenar, liksom så många dylika
stenar sedan af de kristne märktes med korset1 2. Ännu
i dag lefver minnet af Tors namn och Tors dyrkan pi
étt sätt, som ej är fallet med någon annan asagud?.
Så djupt var nämligen den gamla tron rotad i
folkets sinne, att ännu i våra dagar, tusen år efter
kristendomens första predikande här, månget minne af
våra hedniska fäders tro lefver, om än vanligen doldt
under vidskepelsens drägt3. Ännu talar man
mångenstädes om »torshelgen», som hålles torsdagsafton;
gammal sed fordrar, att man då skall vara tyst och still-
405. T^rshammare af §ilf- sam samt af hålla sig från bullrande arbeten, spinnande
\er. stergotan . ^ dylikt. Denna afton anses ock vara den lämpli-
gaste tiden för utförande af alla vidskepliga handlingar, hvilka stundom äro
så svåra, att icke en enda torsdagsnatt förslår, utan att man dertill behöfver
1 Det bör anmärkas att, under det Odin, Njärd ocb Frö äfven varit tänkta siisotn konungar,
detta icke är fallet med Tor.
2 Saxe omtalar, att den danske prinsen Magnns Nilsson, som nämnes i det följande, plundrat
ett tempel i Sverige och dervid tagit »torshammare» af ovanlig tyngd.
3 För närmare kännedom härom kunna vi bland annat hänvisa till G. O. Hy 1 tén- Cavallias,
Värend och virdarne (Stockholm, 1863—1868).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
