Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iiare vardt fullständig. Orsakerna till denna långsamhet i Sveriges kristnande
voro många. De försök som under 800- och 900-talen gjorts att här införa
kristendomen hade varit jemförelsevis svaga. Antalet i Sverige arbetande
missionärer var då ännu ringa och de verkade endast på enstaka ställen,
hvaijemte man ej gérna kunde lyckas att på en gång åt kyrkan vinna det
vidsträckta och aflägsna Sverige, så länge det på alla håll omgafs af hedniska
grannar. Afven sedan den kristna läran börjat vinna insteg i Danmark och
Norge, och då man med större kraft arbetade för dess införande i Sverige,
gjordes här ett hårdnackadt motstånd, hvilket hade sin grund i obenägenhet
ej blott för den kristna trosläran, utan kanske ännu mera för den kristna
sedelärau, emedan denna var så olik den hedniska och i många fall lade ett
band på den enskildes frihet, som nordbon ej gema underkastade sig. För
den som mottagit dopet var ej längre vikingens yrke tillåtet; honom förbjöds
att taga sig sjelf hämd och att uppfylla blodshämdens bud, som dittills varit
en helig pligt, att hafva mer än en hustru, att skiljas vid henne eller sluta
sitt lif, när han sjelf fann för godt. Mannen skulle ej längre ega oinskränkt
makt öfver sin hustru, och fadern ej öfver sitt barn, då det förut tillkommit
honom ensam att afgöra, om det nyfödda barnet skulle få lefva eller utsättas.
Afskräckande voro äfven den kristna kyrkans föreskrifter om äktenskapshinder
mellan anhöriga i sådana led, mellan hvilka äktenskap förut ofta förekommit;
dess påbud om bikt, fasta och helighållande af söndagen jemte en mängd
helgdagar; dess förbud mot ätande af hästkött, som förr utgjort ett vigtigt
näringsmedel1. Man klagade att folkets förmåga att lifnära sig utsattes för
fara, om man å ena sidan genom förbudet mot barns utsättande lät det
tillväxa obegränsadt, men å andra sidan förkortade arbetstiden genom påbudet
att fira tallösa sön- och helgdagar,- försvagade arbetskraften genom fastor
och dertill förbjöd användandet af vigtiga näringsmedel. Kyrkan hotade också
med dryga böter eller andra ännu känbarare straff för öfverträdelser af de
nya, förut okända och ej på vanligt sätt af folket sjelft stiftade lagarna.
Härtill kom den naturliga och i dylika fall vanliga benägenheten att hellre
blifva vid det gamla och hålla fast vid fädrens tro, i synnerhet som hela
samhällsförfattningen och lifvets flesta förhållanden i Norden voro på det
närmaste förbundna med den gamla religionen. Man ville ej skilja sig från
slägt och vänner samt fruktade straff af de gamla gudarne, om man öfvergaf
dem. De kristnes ofördragsamhet och de våldsamheter, till hvilka de ofta
gjorde sig skyldiga, talade icke heller godt för den nya läran, och det låg
ett hinder redan deri, att de kristne ej ville hafva någon beröring med
hedningarne, utan ansågo dem för orena1 2 och deras gudsdyrkan för trolldom.
Å andra sidan äro flere omständigheter, som jemte den kristna lärans.
1 Den fordom som anno i vår tid finnes mot ätande af hästkött är ett bevis på hnru djupt
man slutligen lyckades inprägla detta förbud, hvilket hade sin grund deri, att hästen var ett till de~
hedniska offren så ofta användt djur.
2 Ett minne häraf har till senaste tid fortleft i den vidskepliga fruktan, hvarmed man
betraktat odöpta barns lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
