Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Inledning - Stenkil och hans ätt. 1060—omkring 1130
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stenkil ocli hans ätt. .1060—omkring 1130.
Strid mellan svear och götar. — Stenkil. — Oroliga tider efter hans död. — Halsten och Inge den
Jldre. — Blot-Sven. — Hedendomens sista tid i Svealand. — Krig med Norge. — Erkebiskopen i Lnnd blir
Sveriges primas. — Jemtland under Norge. — Filip och Inge den yngre. — Ragnvald Knaphöfde och Magnus
Nilsson.
Den. uppgift som förelåg Emund den gamles närmaste efterträdare på
Sveriges konungatron var ingalunda lätt, emedan de båda stora stammar,
svear och götar, som bildade det svenska folket, voro delade i tro och
äfven af andra skäl stodo fiendtliga mot hvarandra. Götarne fordrade
nämligen nu samma politiska rättigheter som svearne, under det att svearne
förut synas hafva haft en afgjord öfvervigt, troligen beroende derpå, att den
för båda gemensamme konungen, innan han vardt kristen, haft sitt
hufvud-säte vid templet i Upsala. Yi
hafva redan under Olof
Skötkonungs tid sett ett försök att
göra götarnes anspråk i
afse-ende på konungaval gällande.
Dessa anspråk tillbakavisades
då, men de fingo ökad betydelse
nu, sedan dels den gamla
konungaätten var utdöd på
mans-sidan och således dess på grund
af häfd eller lag beroende
arfs-rätt till tronen upphört, dels
konungarne efter sitt kristnande
lemnat Upsala och dragit sig
till Vestergötland. Den strid
som i anledning häraf utbröt
mellan svear och götar fortfor,
såsom vi af det följande få
se, äfven sedan dess religiösa
grund fallit med svearnes
kristnande; och då flere af de
närmast följande konungarne icke
vunno allmänt erkännande, samt då ingen af dem blef stamfader för någon
stor ätt, utvecklade sig Sverige småningom till valrike.
Olyckligtvis är det långa och oroliga skede af Sveriges historia, som
omfattar de båda århundradena från yngliugaättens utslocknande till
folkunga-ättens tronbestigning, mindre kändt än både de närmast föregående
mansåldrarna och medeltidens återstående del, emedan källorna till den tidens
historia flyta allt för sparsamt.
Konung Emunds efterträdare hette Stenkil. Han hade förut varit jarl
samt skall sjelf hafva varit beslägtad med det gamla konungahuset och gift
med konung Emunds dotter. Hans fader hette Ragnvald; man har säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
