Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Folkungaätten, tiden 1250—1350 - Konung Birger Magnusson och hans bröder. 1290—1318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konung Birger Magnusson och hans bröder. 1290—1318.
Konung Birgers förmyndarstyrelse. — Tyrgils Knntsson. — Finland. — Krig med Ryssland. — Uplands
siya lag. — lnskrinkningar i kyrkans friheter. — Strid mellan Birger och hans bröder. — Magnns Blrgcrw
iilir tronföljare (1304). — Förlikning i Kolsiter (1305). — Tyrgils Knntsson afrittas (1306). — Hitunaleken. —
Krig med Danmark och horge. — Fredsmöten i Helsingborg 1310 och 1313. — Riket delas mellan konugen
och hertigarne. — Nyköpings glstabud (1317). — Hertigarne dö (1318). — Deras anhlngare intaga hela
landet. — Hattias Kettllmnndsson blir riketsihöfridsman och infaller i Skåne. — Fred i Roskilde (1318). —
Birger landsflyktig.
Redan 1281 skall konung Magnus af sitt råd fått det löftet, att hans
året förut födde son skulle blifva hans efterträdare, och på ett möte i
Ske-ninge 1284 valdes också den unge Birger till Sveriges konuug. Vid samma
tillfälle blef den ännu yngre Erik hertig af Sverige och Magnus’ broder Bengt
hertig af Finland1.
Då fadern dog, var Birger ett barn af föga mer än tio års ålder, men var
lians sida stod en trofast, kraftfull och erfaren man, Tyrgils (Torgils) Knuts-
son, som nyligen blifvit utnämd till
konungens marsk och åt hvilken Magnns
på sin dödsbädd lär hafva anförtrott
landets styrelse under Birgers
minderårighet. För att trygga sin myndlings
rätt lät marsken taga den afsatte
konung Valdemars son Erik i
fangs-ligt förvar, till dess Birger genom
kröningens helgd kunde känna sig
säker på sin tron, då Erik åter sattes
på fri fot.
En af Tyrgils Knutssons första
åtgärder var derefter att förbereda ett
tåg till Finland för att till
kristendomen omvända de ännu hedniska
ka-relerne och derigenom göra ett slat
på deras anfall mot det svenska
Finland och deras grymheter mot de kristne der. Redan under Magnus’ tid skola
venskarne hafva gjort försök att utsträcka sitt välde till Karelen. Åren 1283
och 1284 omtalas nämligen krigståg af dem till sjön Ladoga, och vid det senare
tillfället säges det uttryckligen, att ändamålet varit karelernes beskattande.
I den förut nämda stadfåstelsen af gotländingarnes privilegier (1285) tillät
Magnus dem visserligen att segla till Karelen för att bandia, men icke med
»förbjudna varor» eller krigsförnödenheter.
Då Tyrgils Knutsson ville för Sverige och den romerska kyrkan vinna
karelerne, måste han emellertid vara beredd på motstånd ej blott af landets
•egna invånare, utan äfven af ryssarne, hvilka redan förut sökt omvända
1 Möjligen var det vid detta möte i Skeninge, som den här ofvan (s. 424) omtalade stadgan
om konnngsfrid m. m, utfärdades.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
