Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Folkungaätten, tiden 1250—1350 - Magnus Eriksson. — Från valet till digerdöden, 1319—1350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
freden mellan rikena1 och försäkrade Magnus i besittningen af landskapen
öster om Öresund. I ett den 18 novejpber 1343 utfärdadt bref erkänner
Valdemar, att han för sig och sina efterkommande till konung Magnus »sålt»
hela Skåne, hela Halland, Bleking, Lister och Hven med slott och fasten
samt all kunglig rätt och myndighet, samt att Magnus härför erlagt 49000
mark silfver, med 34 000 mark till grefve Johann af Holstein, som af konung
Kristofer fått Skåne, Bleking, Lister och Hven i pant för denna summa, med
8 000 mark till Valdemar sjelf för södra Halland samt Bjäre och Norra Åsbo*
härad och genom återställande af slottet eller stentornet i Kjöbenhavn, som
Magnus inlöst för 7 000 mark1 2. Valdemar afsäger sig, sina efterträdare och
arfvingar samt danska kronan all rätt till dessa landskap och frisäger Lundsf
erkebiskop, presterskapet och öfriga invånare i dem från deras
underdånighets-pligt under samma krona. Om Valdemar eller hans efterträdare skulle intränga
öfver Öresund och ofreda den svenske konungens besittningar eller på annat
sätt bryta denna fred, skulle sex biskopar och lika många riddare och
väpnare från båda rikena sammanträda i Helsingborg och kunna, efter anstäld
ransakning, döma danske konungen till skadeersättning samt en plikt af
30 000 mark silfver. Skulle den danske konungen undandraga sig att
fullgöra en sådan dom, ega de sex biskoparne, om de blifva ense, eller i annat
fall de tre svenska biskoparne att bannlysa honom. I en annan handling
förklarar Valdemar, att alla de bref, Magnus utgifvit om grefve Johanns af
Holstein, danska kronans och hvarje annans rätt att mot 34 000 mark silfver
återlösa de till grefven pantsatta landskapen, skola vara utan all kraft och
verkan. Konung Valdemar gaf Magnus nu äfven formlig skötning3 på de
afträdda landskapen. Erkebiskoparne i Luud och Upsala, alla svenska
biskopar, abboter och priorer i svenska och skånska kloster med flere andlige
förbinda sig i ett särskildt bref af den 18 november 1343 att upprätthålla
den nu ingångna föreningen om Skånes införlifvande med Sverige till ett riker
hvarigenom Sveriges gräns blir Öresund.
I det ögonblick då Magnus Eriksson blifvit erkänd herre öfver hela den
Skandinaviska halfön, var dock unionen mellan Sverige och Norge redan
upplöst. Ehuru förhållandet mellan de båda länderna, under Magnus1
minderårighet liksom derefter, synes hafva varit godt, herskade dock i Norge stort
missnöje med föreningen och med Skånes förvärfvande åt Sverige, som utan att
1 Vid detta tillfälle bestämdes, att till undvikande af nytt krig alla vigtigare tvistefrågor
som kunde nppstä mellan konungarne skulle afgöras af tre biskopar samt tre riddare och svenner
från hvartdera riket, hvilka skulle sammanträda i Helsingborg; dcrjemte föreskrefs, huru i mindre
vigtiga saker skulle förfaras. Det är anraärkningsvärdt att en sådan skiljedomstol redan vid denna
tid kunde ifrågasättas och beslutas, äfvcu om ej den dermed åsyftade fördelen kunde nås.
2 Hvarken i denna eller någon annan af oss känd handling suges, hvarför Magnus skulle
betala dessa 7 000 mark. Men sannolikt var det för eganderätten till norra Halland, hvilket han
förut egentligen haft som län under danska kronan. Det heter också nu, att Valdemar säljer »hela
Halland»».
3 Skötning var den fordom brukliga symboliska handling vid gåfva eller försäljning af jord,
att gifvaren eller säljaren lade en torfva af jorden i en flik af den nye egarens kappa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
