Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Öfversigt af Sveriges inre utveckling under medeltidens förra skede - Den materiela odlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den materiels odlingen.
Käringar. — Bfrgshandtering. — Nybyggen i Norrland och Finland. — Birkarlar. — Handel. — StSder.
— Stadslagar. — Samfärdseln. - Betalningsmedel. — Vigt. — Mynt.
Till åkerbruket och boskapsskötseln kora efter kristendomens antagande
en ny näringsgren, bergshandteringen, af utländiugar införd i landet:
och bergslagen eller »bergen», såsom de vanligen kallades, framträdde fore
midten af 1300-talet såsom särskilda kommuner, efter tyskt föredöme, med
egen förvaltning och rättskipning, på grund af privilegier som Magnus
Eriksson gifvit. Utom jerngrufvor bearbetades redan på 1200-talet
»Kopparberget» (Falu grufva)1, hvarjemte vid midten af 1300-talet »Silfberget» (i Tuna
socken, Dalarna)*1 2 omtalas.
Bergsmännen brötobygd
i trakter, som förut varit
alldeles icke eller högst
obetydligt bebodda. Under det
tidskifte vi nu betraktat
utbredde sig odlingen äfven i
Norrland3 vida mer än förr.
Med grafhögarnas tillhjelp
kunna vi visserligen spåra
en svensk befolkning redau
före hednatidens slut utefter
hela kusten ända till trakten
omkring Skellefte, men nordligare synas nämnvärda svenska nybyggen icke
hafva gått före kristendomens införande. Ehuru häfderna hafva föga att förtälja
om odlingens utbredande i dessa trakter, vet man dock att åtminstone under
Magnus Erikssons minderårighet den svenska regeringen vidtagit åtgärder for
bebyggandet af landet mellan Skellefte och Ule elfvar. Erkebiskopen i
Up-sala, fogden öfver Helsingland och tvenne andra öfverenskomma nämligen
1327 om delning af det område vid Lule elf och dess bifloder »hvilket de
af konungen erhållit, då landet mellan Skellefte och Ule upplåts till
bebyggande och odling». Af en annan handling se vi, att hvarje kristen som
nedsatte sig i Lappmarkerna skulle få för sig och sina arfvingar fritt behålla
hvad han intagit, samt att dessa nybyggare, hvilka åtminstone i början vom
fria från skatt, skulle lyda under helsingelagen.
1 Denna redan då vigtiga grufva egdes vid slutet af 1200-talet och i början af följande
århundrade af ett slags bolag, hvari konungen (s. 455), biskopen i Vesterås, andra förnäma svenskar
samt borgare i Lübeck voro delegare. — Ett beslut, som 1282 skulle hafva fattats vid ett möte på
Helgeandsholmen i Stockholm, tillerkänner väl kronan eganderätt till all onppodlad mark, alla större
vattendrag och alla malmstreck i riket, men berättelsen om detta beslut är ej äldre äu från slotet
af 1500-talet och har visat sig vara förfalskad.
2 Sala grufva är ej äldre än från början af det sextonde århundradet.
3 Norrland kallades vid denna tid vanligen Helsingland, hvilket namn dock äfven använde*
i den inskränktare betydelsen af Alir, Snnded och Medelpad, eller det nu varande Helsingland oeb
Medelpad.
J. thZJffsz
514. Fartyg, afbildadt å dopfunten i Löderups kyrka, Skåne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
