Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Öfversigt af Sveriges inre utveckling under medeltidens förra skede - Den andliga odlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kyrka förstod att häfda sin sjelfstäudiga ställning, men dermed äfven den
andliga bildningens öfverlägsenhet öfver den råa styrkan.
Förvaltningen af kyrkans angelägenheter var i många afseenden
öfver-lägsen den verldsliga statens, och den förra bildade en fast, väl hopfogad
bygnad, som utgör en egendomlig motsats mot det verldsliga samhället, der
de särskilda delarnas lösa sammanhang var det mest utmärkande. Hela den
romersk-katolska verlden var indelad i kyrkoprovinser, och hvarje provins
bestod af flere stift som styrdes af biskopar, bland hvilka en såsom
erke-biskop var provinsens hufvud och stod i ständig
förbindelse med kyrkans öfverhufvudl. Hvarje stift var
in-deladt i prosterier, omfattande flere socknar, och
hvarje socken hade sin kyrkoherde; en af kyrkoherdarne
var tillika prost. I hvarje stift höllos på vissa tider
prestmöten, och provinsens biskopar sammanträdde ofta
till gemensamma öfverläggningar. Sådana prestmöten
och biskopsmöten voro äfven i Sverige vanliga; deremot
torde landets aflägsenhet hafva hindrat det svenska pre-.
sterskapet fråu verksammare deltagande i de allmänna
kyrkomöten, som under påfveus ledning tid efter annan
höllos.
Under det att sockeupresterne, liksom
tiggarmun-karne, stodo det egentliga folket mycket nära i
lefnatls-vanor och åskådningssätt, räknades prelaterne till
stormännen1 2. Biskoparne hörde ej sällan till landets
förnämsta slägter (s. 391), deras inkomster voro mycket
betydliga och de uppträdde med stora väpnade följeu3.
I mål rörande äktenskapet samt mened och andra
religionsbrott egde biskopame en domsrätt, som
erkännes redan af våra äldsta lagar. I vissa fall skulle
dock frågan afgöras af påfven, hvilket var förenadt med
högst betydande kostnader. 525* KökeUekar af messing.
Vi hafva sett, hvilka friheter och andra förmåner den svenska kyrkan
1 Då påfven vistades i Roma, skulle erkebiskopen i 1’psala hvart fjerde år göra sin uppvaktning,
sjelf eller genom ombud. För dessa besök och många andra angeliigenheter måste erkebiskopeu hafva
ombud vid kuriau (påfvestolen), till hvilkcu post ofta anväudes utläudingar. Annu finnes ett qvitto,
utfärdadt den 31 juli 1345 af Ventura de Adria, som af erkebiskop Hemming och Upsala domkyrka,
hvilkas »prokurator vid den romerska kurians domstol» han var, erhållit fullt arvode intill den 20
december samma år, således på förhand.
2 I offentliga handlingar nämnas biskoparne närmast efter konungen och före de verldsliga
raedlemmarne af rådet, äfven före drotseten och marsken. De nämnas också före jarlen och
konungens bröder.
• 3 Linköpiagsbiskopens årliga inkomster voro på 1280-talet uppskattade till omkring 600
mark silfver eller mer än 180000 kronor, men öfverstego utan tvifvel i verkligheten betydligt denna
summa, einedau uppskattningen var gjord för erluggaude af tionde till påfven. De öfriga biskopnrner
äfven erkebiskopen, hade dock mindre inkomster. — Om deras följen se s. 485.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
