Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Öfversigt af Sveriges inre utveckling under medeltidens förra skede - Den andliga odlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till det heliga landets befriande beviljades emellertid ock på flere
allmänna kyrkomöten under 1200-talet och följande århundrade stora skatter af
kyrkans män. Så anslogs dertill år 1312 på det stora kyrkomötet i Vienne,
der erkebiskopen i Upsala var närvarande, tiondedelen af alla kyrkliga
inkomster under sex år. För att tillfredsställa sina ständigt ökade
penning-behof pålade påfvarne äfven andra, ofta mycket känbara utskylder. År 131(1
påbjöds, att till den påfliga skattkammaren skulle indragas första årets
inkomster af de flesta kyrkliga lägenheter i Sverige, som då voro eller under
tre års tid blefvo lediga; påbudet om sådana »annater» upprepades sedan
ofta. Dessutom måste erkebiskopen af Upsala till den påfliga skattkammaren
betala en mycket dryg lösen för pallium* 1, äfven då han invigdes af
erkebiskopen i Lund (s. 379).
De belopp, som af påfvens
upp-bördsmän för olika ändamål mottogos
från Sverige (utom Skåne) under åren
1300—1350, stiga till mer än 13 000
mark silfver eller öfver 4 millioner
kronor. Hälften af den 1312 påbjudna
sex-årstionden hade påfven visserligen afstått
till konung Magnus Eriksson (s. 452),
men nästan allt det öfriga utfördes ur
landet, och det i ädla metaller.
Ehuru den svenska kyrkan var fri
från de årliga skatterna till konungen,
hvilade dock på presterskapet, såsom vi
se, en ej obetydlig tunga, hvarjemte
man bör ihågkomma, att det hade att
fullgöra vissa skyldigheter för
kommunala behof. Dessutom voro
biskopsvisi-tationerna förenade med sä stora
omkostnader för landtpresterne, att dessa
lätt kunde blifva utarmade genom ett 527_ DoiIfunt af meMin? ; Linköpings
enda sådant besök, i synnerhet som en domkyrka,
mängd riddare och svenner »enligt häfdvunnen sed» plägade sluta sig till
biskopens följe och på en kort stund förtära, hvad presten under lång tid samlat.
Om således än laudtprestens ställning ej alltid var så förmånlig som man
ofta föreställer sig, var dock kyrkan i allmänhet mycket rik, i synnerhet på
jord, förvärfvad genom gåfvor och köp. Vid midten af 1300-talet voro
emellertid den svenska kyrkans jordbesittningar ännu ej så stora, att någon fara
(mer au 120 000 kronor), som fyra riddare skulle i konungens ställe öfverbringn dit. — Magnus hade
äfven, i likhet med andra svenskar, tagit korset för att i Livland kämpa mot hedningarne, hvarför
han i testamentet förordnar, att fyra väpnare på hans bekostnad skola sändas dit det ar han dött.
1 Denna lösen, som uppgick till nära C00 floriner (eller 50 000 kronor), träffade dock icke
erkebiskopen ensam, emedan han af sitt stifts presterskap uppbar en betydlig hjelp dertill. Man
har ännu i behåll fördelningen af dessa bidrag på de särskilda kyrkorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
