Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undgå vildens knivstygn. Ur stånd att i längden reda sig med
sin motståndare, fattade han med ett raskt grepp tag om dennes
armar och tryckte dem fast intill hans sidor. Men att låta dem
kvarbliva i denna ställning en längre stund, krävde så stor styrka,
att han snart skulle ha nödgats släppa honom, och med varje
ögonblick blev hans ställning allt farligare. I detta pinsamma
ögonblick ljöd invid honom en röst som sade: ”Slå de tjuvstrykarna
ihjäl! Mingoerna skola icke ha någon pardon.”
I nästa ögonblick föll kolven av Falkögas bössa ned på
vildens blottade huvud, vars muskler slappades och utan att
röra sig gled han ur Duncans armar och segnade ned till jorden.
Då Uncas dödat sin första fiende, vände han sig om som ett
hungrigt lejon för att uppsöka en ny. Den femte huronen –
den ende som vid första angreppet icke funnit någon motståndare,
hade ett ögonblick varit villrådig vad han skulle företaga
sig, men därpå började han med djävulsk ondska utföra den
påbörjade fastän avbrutna hämndplanen. Utstötande ett segerrop
rusade han bort mot den försvarslösa Cora och kastade som
en föregångare för sig själv, sin tomahawk emot henne. Den
strök tätt intill hennes skuldror, avskuro de band, varmed hon
var fängslad vid trädet och återgav henne bruket av hennes
lemmar. Hon ämnade nu smyga undan för vilden, men
dessförinnan kastade hon sig, obekymrad för sin egen säkerhet,
till Alices bröst och försökte med krampaktigt darrande
händer att lösa de band, varmed denna ännu var bunden.
Huronen skyndade efter henne, grep tag i Coras fladdrande lockar
och kastade henne brutalt ned på knä. Därpå snodde han
hennes långa hår om sin hand, och i det han höll det i vädret
med utsträckt arm, svängde han kniven över sitt offers huvud
och utstötte ett hånfullt och triumferande skratt. Det var dock
sista gången i sitt liv, han log. Uncas blev genast uppmärksam
på det förfärliga uppträdet. Ilande upp som en panter skyndade
han bort till platsen, föll ned på sin fiendes bröst och
kastade honom handlöst till marken. De sprungo dock båda
genast upp igen, deras vapen möttes, under det blodet flödade
från dem båda. Kampen var dock snart avgjord. Heywards
tomahawk och Falkögas bössa krossade samtidigt hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
