Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
huvudskål i samma ögonblick som Unca’s kniv genomborrade hans
hjärta.
Nu var striden slut, med undantag av enviget mellan
Chingachgook och Magua. Då de vilda krigarna mötte varandra,
förlopp någon tid, under vilken de båda sökte undvika den
andres hugg. Plötsligt störtade de dock samtidigt mot varandra,
och vid den häftiga sammandrabbningen föllo de båda till
marken, där de liksom ormar slingrade sig omkring varandra. I det
ögonblick, då segrarna nalkades dem, var den plats, på vilken
striden utkämpades, nästan dold i en sky av damm och vissnat
löv. Drivna av uppriktig kärlek, vänskap och tacksamhet,
skyndade Heyward och hans två kamrater bort till platsen för den
förtvivlade striden. Men förgäves sprang Uncas runt omkring
dammolnet för att stöta sin kniv i bröstet på faderns fiende,
förgäves höll Falköga sin bössa hotfullt lyftad i vädret och
förgäves sökte Heyward få fatt i huronens ena ben. De stridandes
av damm och torra löv betäckta kroppar tycktes sammanvuxna
till en.
Mohikanens slanka, smidiga gestalt och huronens fasta,
mörka kropp rullade med sådan hast växelvis förbi deras blickar,
att Chingachgooks vänner icke visste när de lämpligast borde
ingripa och mot vilken punkt de skulle rikta sitt anfall. Väl
funnos korta, flyktiga ögonblick, då Maguas gnistrande blickar
tindrade genom dammskyn, men innan en fientlig hand hunnit
röra vid honom, visade sig i hans ställe Chingachgooks barska
ansikte.
På detta sätt hade striden från mitten av den lilla backsluttningen
fortgått till dennas rand och nu lyckades det mohikanen
att tillfoga sin motståndare en kraftig stöt med kniven.
Magua släppte genast sitt tag och sjönk till utseendet livlös ned
på ryggen. Hans motståndare sprang upp och lät skogen
genljuda av sitt segerrop.
"Hell, över delawarerna!" jublade Falköga, i det han ännu
en gång svängde med kolven av sin långa bössa. "Ett sista slag
skall han dock ha, så att han icke återvaknar till liv."
Men i samma ögonblick, som kolven ven genom luften,
rullade sig huronen ned över backens kant och försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
