Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtbörder kunde Heyward förstå, att de två indianerna voro av
samma mening, vilken de förfäktade gent emot Falköga. Striden
blev för varje minut allt livligare, så att man tydligen kunde
se, att de talande voro starkt upptagna av sitt ämne, men icke
desto mindre kunde varje vit man tagit exempel av den måttfullhet
och den värdighet, varmed de förfäktade sina skiljaktiga
meningar. Uncas’ ord hördes med samma uppmärksamhet som
hans faders, och ingen av dem besvarade den andres anmärkningar,
innan han några ögonblick i tysthet övertänkt sitt svar.
Mohikanernas ord beledsagades av så uttrycksfulla åtbörder,
att Heyward utan stort besvär kunde följa deras bevisföring.
Falköga var mindre tydlig för honom, enär han av hemlig stolthet
över sin vita färg försmådde att giva sin sinnesstämning
uttryck. Det tycktes emellertid, som om han uttalade sig för en
förföljelse på floden, under det att mohikanerna förordade en
förföljelse till lands.
Falköga var nära att ge tappt, då han plötsligt reste sig,
uppgav sin tillbakadragenhet och helt och hållet på de inföddas
sätt utvecklade en helt och hållet indiansk vältalighet. I det han
höll upp sin arm, pekade han på solens bana och upprepade
denna åtbörd så ofta, som han antog, att det behövdes dagar
för lösningen av deras uppgift. Därpå beskrev han en lång och
mödosam väg över klippor och genom vattendrag och förstod
genom tecken, som ej kunde missförstås, att åskådliggöra den
sovande Munros ålderdom och svaghet. Därefter följde en
framställning av kanotens lätta, eleganta rörelse och till slut
antydde han, att man borde bryta upp hastigt och på ett sådant
sätt, att man ej kvarlämnade några spår.
Indianerna hörde uppmärksamt på, och man kunde i deras
drag läsa det djupa intryck, som Falkögas ord hade gjort.
Efter hand läto de övertyga sig och gåvo till sist sitt samtycke,
uppgivande sin förra åsikt. Så snart saken var avgjord sträckte
Falköga ut sin långa gestalt vid elden och föll i sömn, under
det indianerna, som nu voro överlämnade åt sig själva, utbytte
kärleksfulla ord. Omkring en timme samtalade de, men sedan
yttrade Chingachgook sin lust att sova samt sträckte ut sig på
marken efter att hava höljt sitt huvud med en filt. Uncas teg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
