Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - II. Vad skulle Dick Gaines säga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Därefter suckade den svartmuskige jätten.
Synbarligen avundades han mig den förtjusande varelsen,
som han trodde vara min hustru. Plötsligt fick han
en idé och utbrast:
— Ni skämtar bestämt med mig. En sådan rodnad
ser man blott på en ung bruds kinder, och till min
stora förlägenhet fortsatte han: — Ni är på väg till
Petersburg för att stanna där över säsongen. Jag
hoppas därför få råka er där i vinter.
På detta svarade min skyddsling endast med
ögonen, och jag mumlade någonting ohörbart. Store
gud, tänk om översten själv följde med tåget. Jag
kände en kall kåre utefter ryggraden vid denna tanke.
Då skulle jag i n te kunna lämna henne i Vilna.
Det ringde första gången. Vår nyvunne vän
avlägsnade sig med en sirlig bugning. Han var
tydligt nog imponerad av min hustrus eleganta
uppenbarelse. Också jag hade gjort mitt bästa för att på
ett värdigt sätt göra min entré i den ryska societeten.
Därpå vände jag mig allvarligt till henne:
— Min kära unga dam, viskade jag, ni har
ytterligare förvärrat vår ställning. Ni har låtit denne
man förstå att vi är på väg till Petersburg.
— Jag har inte förnekat det, sade hon förebrående,
enär jag visste, att han sett er biljett till
huvudstaden. Hur skulle jag kunna förmå denne överste,
som anser mig vara er hustru, att tro att jag
lämnar er i Vilna. Min ängslan över er frånvaro under
måltiden ingav honom den tanken, att jag är
förälskad i er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
