Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen. Hur jag blev gift - officiellt - II. Vad skulle Dick Gaines säga?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
— Er ängslan, upprepade jag, då jag var borta
från er? En sällsam känsla, halvt sorg, halvt
glädje, grep mig, ty hennes vackra ögon voro, ehuru
sorgsna och förebrående, vackra som en trumpen
sirens.
— Jag visste, avbröt hon mig, att ni försökte
komma tillbaka över gränsen. Jag tordes inte följa
efter er för att tala med er, ty det skulle ha kunnat
väck’i överstens misstänksamhet. Hade ni lyckats
komma över till Tyskland, skulle ni ha lämnat mig i
ön mycket brydsam situation. Jag skulle ha varit
ensam här i Ryssland utan pass, ett offer för första
bästa polisman, vilken kunde arrestera mig och
kasta mig i fängelse. Ni hade för avsikt att överge
mig i detta främmande land och beröva mig det pas3,
som utgör min enda räddning. Medan ni i lugn och
ro »este tillbaka till Berlin skulle jag ha blivit
inspärrad i ett ryskt fängelse.
Därpå tillade hon sorgset:
— Vad tror ni Dick Gaines skulle säga, om ni
behandlade hans hustru på detta sättet?
— Dick Gaines! stammade jag.
— Ja, sade hon, Dick Gaines, er gamle kamrat
från krigsskolan år 68. Jag har hört min man tala
om er otaliga gånger,. Arthur Bainbridge Lenox.
När ni sade mig ert namn för en stund sedan kom
jag ihåg att Dick talat om er. Jag tänkte inte tala
om vem jag var förrän vi kommo till Vilna och jag
kunde lägga Dicks hand i er. Men eftersom ni tycks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
