Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVI. Råttans sista förtvivlade kupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
dragerska, för att ni skulle få tillfälle att
konstatera att hon icke är er hustru. Sedan kommer hon
att behandlas som var och en annan, som reser
under falskt pass.
Dessa ord, i och för sig så vänliga men till sin
innebörd så hemska, gjorde mig stel av fasa. Jag
fick hjärtat i halsgropen.
Ovissheten varade icke länge.
— Hon är här om en kort stund, sade baronen, och
det behövs endast två ord från er. — Han tryckte på
en ringledning och sade till gendarmen, som infann
sig på hans kallelse: För in damen som väntar!
Ett ögonblick därefter öppnades dörren och en dam
inträdde, klädd i en elegant resdräkt med slöja. Hon
kastade genast tillbaka slöjan och utbrast i harmsen
ton:
— Skall jag utsättas för flera förolämpningar?
När hon fick syn på mig ropade hon: Arthur, gud
vare lov att du lever! Jag fruktade av telegrammet
att döma att du var död.
Och min riktiga hustru, min hustru från Paris,
kastade sig snyftande i mina armar. Med sina tårar,
smekningar och ömma ord var hon nära att komma
mitt syndiga hjärta att brista vid tanken på att jag
under hela sju dagar glömt henne för en annan
kvinnas skull.
Baronen åsåg detta uppträde, och ett leende av
obeskrivlig lycksalighet och triumf lyste genom hans blå
glasögon, ehuru jag likväl iakttog att han med en
nervös rörelse gång på gång knackade av askan på
sin cigarr. Plötsligt sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
