Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVI. Råttans sista förtvivlade kupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
229
— Överste Lenox, vem är denna kvinna?
— Min hustru, min äkta maka, utropade jag. —
Min gud, ni kàn väl aldrig inbilla er att jag skulle
förneka henne och lämna henne i den ryska
rättvisans "milda" händer?
— Den ryska rättvisan? utropade Laura, den ryska
rättvisan är en skymf mot all rättvisa. Jag bryr
mig inte om det — jag hade varnande lyft fingret
— jag vill tala. Jag fick ditt telegram, som sade
att du var allvarsamt sjuk och att du ville ha mig
hit som din sjuksköterska. Genom ditt brev hade
jag hört om epidemien som skulle rasa här. Jag tog
genast första tåg från Paris till Petersburg och
begagnade mitt pass från amerikanska legationen, sedan
det först viserats av ryske ministern i Paris.
Omedelbart som jag kommit över gränsen, blev jag
arresterad, fördes hit under bevakning och kvarhölls
som en brottsling. Nu måste du hjälpa mig så att den
där lille fete mannen får sitt rättmätiga straff. Låt
oss genast gå till amerikanska legationen.
Jag förmådde endast frampressa ett hest,
förtvivlat skratt, och baron Friedrich sade:
— Förlåt, men jag måste skilja er man ifrån er,
madame, men ni skall inom kort vara fri.
— Och min man då? utropade hon. Vad tänker
ni göra med honom?
Baronens blå glasögon voro ogenomträngliga:
—• Det kommer att bli en annan fråga, sade han
med en betydelsefull betoning. För närvarande kan
jag ej göra mer än att ödmjukt bedja er om ursäkt
för det misstag ni varit offer för, men —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
