Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Og det Godnat fra Vognen var et Hvælv av
natblaa Stilhet.
Nu var hun reist med et Indtryk av ham, den
Fremmede — den Tilfældige, det avgjørende for
Livet — for hans Liv.
Aa bare han ogsaa hadde et vindende Væsen,
et godt Smil!
En sa engang: «Strand graater, naar han
smiler.»
Men det var en Digter, og han overdrev vel,
for han gjorde Dramaer — og da.
Skulde da ikke hans graa Ansigt ha faat noget
— noget av den hemmelige Længsel, av
uutsige-ligt Savn?
Som han i Nætter og Dage, en Tidsalder hadde
gaat med, siden han saa hende?
Git ham en Refleks av overfyldt Ømhet —!
Ilden sluknet. Fra Kirken dirret tre aldrende
Slag.
Even prøvde at sove, men Minderne — de
lignet den låve Vintersol paa Stranna, den lyste nok,
men varmet ikke.
Og han huttret og graat over sig selv.
Et Par Dage efter, Nytaarsdags Morgen, da
Even kom ned til Frokost, sat en sværbygget
mager Bonde nede i Spisesalen.
Han reiste sig livligt og hilste.
Jeg er lille Victorines Morbror, og kommer med
en Stek til Dem, av Bukken, De vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
