Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Forord.
För mer än två och tjugo sekler sedan
uppträdde Aristophanes med Komedien Molnskyarna, på
skådeplatsen i Athen, inför det tvifvelsutan mest
bildade folk, som någonsin betraktat ett
skadespel. Den öfverdådige skämtaren, som sjelf
förklarar detta för sitt yppersta verk, vann da icke
det pris, hvilket han sökte, och som både före och
efter detta tillfälle flera serskilda gånger
tillerkändes honom; men han hade också Alkibiades,
den begabbade Sokrates’ lärjunge, emot sig.
Efterverlden har godtgjort partigängarnes orättvisa,
och Molnskyarna räknas numera ibland
Aristophanes mästerstycken.
Det tillhörde den så kallade gamla
Komedien, af hvars flera bearbetare Aristophanes ensam
hunnit till oss, att utan omsvep sysselsätta sig med
lefvande och till namnet uppgifne medborgares
personer. I närvarande skaldestycke låg det
författaren om hjertat att skildra dels tomheten dels
vådligheten af dialektiska tankeöfningar: och då
dessa tänkandets förhatliga sidor ögonskenligast
uppenbarade sig hos hans tids sophister, har han
valt Sokrates till dessas representant och sina
bespottelsers föremål.
Af en aktningsvärd omtanke för
Aristophanes ära, hafva lärde män trott sig böra våga ett
försök med det påståendet, att Sokrates alldeles
icke personligen varit ment; men att denne
dygdige Vise mast låna sitt namn, såsom det mest
bekanta ibland tänkarnas, att beteckna hela
klassen af sophister i hans fädernestad. Hufudsak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
