Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Första scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Moinen.
Fördömd i grund den hexa, som förledde mig
Att gå och gifta mig med mor din, rent
fördömd!
Hvad lefde jag ej för ett landtligt lif så ljuft,
Okammad, hvardagsklädd, på marken
sorglöst sträckt,
Stenrik på bin och får och vin och grums
och drägg.
Så friade jag till Megakles systerbarn,
Jag
-
landtman rätt och slätt,
-
en
köpstadsdocka hon!
Förnäm, väl vand och lik sin stammor Kesyra.
När jag fått ja och steg i brudsängen till slut,
Jag osade af must, ull, fikon, skafferi;
Men hon af oljor, krokus, långa kyssars klifs,
Af svalg och yppighet, Genetyllis, Kolias.
Men icke var hon lat: hon väfde och förfor.
Jag brukte visa henne manteln listigt, och
Brast ut: min skatt, det stryker åt, hvad du
har väft.
TJENAREN. (kommer.)
Nu är der ingen olja i vår lampa mer.
STREPSIADES.
Hvad! Tänder du en sådan svamp i lampan,
skurk?
Kom hit, skall du få smörj!
TJENAREN.
Hvarför skall jag ha stryk?
!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
