Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Femte scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Molnen.
i
1
Låt mig språka sanning med er, alla slags åskådare,
Rent ut, vid Dionysos, vid sjelfva min uppfostrare,
Ja, så sant jag priset önskar, och att helsas för en
Vis:
Just derföre, att jag trodde, ni var godt, förståndigt
folk,
Samt det här just syntes mig bäst, bland de lustspel
Bjöd jag er att smaka på
Mesta mödan; och jag dock
jag har gjort,
först det, som kostade
mig sjelf
1
fick lufsa bort för
tråkigt folk,
Detta klagar jag för er,
Öfvervunnen; men med orätt.
Insigtsfulle; er till behag skref jag detta tyg ihop.
Icke vill jag gerna så der, rymma från er, ädie män.
Ty jag hört, af männer, som det re’n är fröjd att
tala med,
Huru Sophron liksom Veklingen, fått ymnigt
bifallsljud,
Dem dock jag, en mö, som än ej fick föröka
verlden sjelf,
Måste kasta ut, och en ann flicka tog från marken upp,
Och dem ni med faderlig vård ädelmodigt fostrade;
Alltsendess förlitar jag mig på er ynnest i er dom.
Derför, som Elektra sin bror, söker Komedien här,
Om af sådan art hon ännu finna skall åskådare.
Brodrens lockar känner hon visst straxt vid första
ögonkast.
Och betänk, hur sedig hon är; kommer för det
första ej
In med läder hängande ned, sydt vid sjelfva drägten fast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
